De är små. Mina bomber. Det är så jag väljer att se på dem. Ammunition. Mot det onda.
Jag har blivit varnad. Du kommer inte att kunna sova. Du kommer att vara speedad. Lite cranky. Eller - om du har tur - euforisk. Inget av det än så länge. En känsla av att vara lätt rastlös kommer över mig ibland. I övrigt inget. I alla fall inte än.
Mina bomber är inte så träffsäkra. Långsiktigt kan det bli diabetes. Eller benskörhet. Och så muskelnedbrytning förstås. Mot benskörhetssrisken äter jag kalcium. Mot diabetes och muskelnedbrytning tänker jag att jag ska äta så bra mat jag bara kan. Inget som helst socker. Massor av protein. Maten får bli mitt bomb-skydd. Jag gör det jag kan. Det är krig.
Jag har blivit varnad. Du kommer inte att kunna sova. Du kommer att vara speedad. Lite cranky. Eller - om du har tur - euforisk. Inget av det än så länge. En känsla av att vara lätt rastlös kommer över mig ibland. I övrigt inget. I alla fall inte än.
Mina bomber är inte så träffsäkra. Långsiktigt kan det bli diabetes. Eller benskörhet. Och så muskelnedbrytning förstås. Mot benskörhetssrisken äter jag kalcium. Mot diabetes och muskelnedbrytning tänker jag att jag ska äta så bra mat jag bara kan. Inget som helst socker. Massor av protein. Maten får bli mitt bomb-skydd. Jag gör det jag kan. Det är krig.
De tre små runda är dagens bomber. Det andra är bombskydd. Jag är apotekare. Jag vill helst inte äta läkemedel. Men jag gör det jag måste.
Och nu dags att steka burgare på proteinrika bönor. Don´t forget - det är meatless monday.
5 kommentarer:
Förstår att det känns motigt att klämma i sig bomberna. Speciellt som du vet allt för mycket om mediciner. Styrkekram!
Ibland är det bättre att inte kunna så mycket. Om mediciner till exempel. Säkert lättare för den glatt okunnige att pilla i sig en medicincocktail som den där.
Men ibland kan man ju som sagt behöva lite extra ammonution utöver den egna vapenarsenalen. Och det här kriget ska du vinna!
Varma kramar!
Snorkkis, man ska inte veta för mycket det är sant. Men att jag ändå inte känner något trots att jag känner efter - det är glädjande.
Bureborn, å andra sidan kan jag ifrågasätta och modifiera. Lustigt nog så är läkaren helt med på att maila lite fram och tillbaka med mig på kvällarna. Vi delar lite vetenskap och hon tröstar. Förvånande öppet.
Jag tror att det är bra att veta mkt. För kroppen i alla fall, kanske inte för huvudet... Nu kan du försöka göra allt för att effekterna (läs bi-effekterna) ska bli så små som möjligt.
KRAM
Lisa, precis. Har precis promenerat för benstommen :-)
Skicka en kommentar