torsdag 9 oktober 2014

Sjuk tävling

"Du krossar motståndaren"... "Se nu till att vinna andra ronden också"... "Du är en kämpe och du klarar det här"... Jag har lånat några kommentarer från facebook. En löpare jag känner lite grand har fått tillbaka en cancer som vi alla hade hoppats att han var fri ifrån, och kommentarerna jag lånat är skrivna i all välmening. Det är jag säker på. Det är också mycket möjligt att löparen, mitt i det kaos han troligen befinner sig i, uppskattar heja-ropen. Jag vet inte. Men i mig kryper det.

Det kryper för att jag ser en baksidan hos tillropen. Jag ser hur de lägger en tung börda och ett ansvar på den som är sjuk. Om cancern inte ger sig - är det då för att den drabbade inte kämpat tillräckligt? Och vad är det egentligen att kämpa? Hur vinner man en så sjuk "tävling".

Jag berättar för P hur jag tänker. Han är inte med mig alls. För honom betyder "kämpa" att orka igenom alla behandlingarna. Och att mäkta med att hålla en positiv inställning och en tro på att det är möjligt att bli frisk. Saker som jag själv är övertygad om är viktiga. Jag lägger bara inte in dem i ordet "kämpa".

Det är svårt att kommunicera. Det är ännu svårare att kommunicera med någon som drabbats av något så hotfullt som cancer. Vad säger man som stöttar? Vad säger man som inte hamnar fel? Och kan man verkligen kommunicera om sådant på facebook? Själv nöjer jag mig med ett "tänker på dig". Och det gör jag - tänker på M. Och på A, som strax går sin första cell-giftsrond. FUCK CANCER.

5 kommentarer:

Daniel sa...

Jag förstår hur du menar och tycker heller inte det känns rätt att säga sådär....om den drabbade själv säger saker som "att nu jävlar ska jag ge skiten en match" tycker jag det låter bättre. Annars skapar det mest onödig press.

rundarocksaenform sa...

Det är svårt det där. Dels att skriva på nätet så att alla förstår VAD man menar när man skriver något.
Och sedan tolkar man ju saker olika, beroende på hur man är som person. OCH hur man mår just då, när man läser det.

Jag kan väl i och för sig tycka att det är ok "heja-rop", men så har jag inte varit i situationen. Hade något skrivit det till mig, vet jag inte om jag hade uppfattat det på samma sätt.

Jag förstår dina tankar. Inte helt lätt... :-(

Kram M

Ingmarie sa...

Knepigt... Men jag håller med dig. Det kan lätt tolkas som du beskriver. Och jag hade skrivit/sagt som du tror jag...Oavsett är nog det viktigaste att bry sig och det är du världens bästa på !!!

anneliten sa...

Daniel, precis. Onödig press och ett slags "ansvar" som inte är rimligt tycker jag. Sedan är det klart att man ska göra vad man kan. Beundrar t ex dig för att du tog tag i löpningen när du fick din diagnos.

Rund, det jag vänder mig emot är att folk tycks tro att man kan vinna mot cancer om man kämpar tillräckligt- är man då en kass kämpe om man dör av sjukdomen?

Ingmarie, visst är det så att folk inte menar något illa - de bryr sig. Men de vill ha en känsla av att det går att påverka mer än vad som är möjligt. Det är klart att man ska leva sunt och så. Men för mig ligger det mer i ordet "kämpa".

Lisa sa...

Mycket tänkvärt. De som skrivit kommentarerna har självklart gjort det i all välmening, men som du säger kan de tolkas på flera sätt. Det beror nog helt på vem man säger dem till. Personligen är jag en realist, som inser att alla sjukdomar inte kan botas med "lite mer kämpaglöd"... Och i ärlighetens namn tror jag att de flesta som skriver kommentarerna också gör det...