Spontant kommer tårarna. Ledsna tårar. Trötta tårar.
Men efter en stund tänker jag att det åtminstone går åt rätt håll.
Inflammationen puttrar. Men med aningen mindre intensitet. Det säger min nya doktor. Min nya doktor är inte som min förra - den fantastiska Dr. I. Min nya doktor är inte alls lika öppen. Inte alls lika förstående. Inte alls lika tålmodig med mitt ifrågasättande. "Hur länge" undrar jag. "Det kan jag inte svara på" säger han. "Men jag trodde du var expert" säger jag inte... Men jag pressar lite. Ett halvår blir svaret.
Jag är så innerligt trött på kortisonet. På vad det gör med min kropp. På rädslan för benskörhet och diabetes. På fettet som sitter på konstiga ställen och på mindre konstiga ställen. Jag är så trött på sjukdomen - trots att jag egentligen inte känner av den mer än som läkemedelsbiverkningar. Och som oro. Oro för vad den kan göra om den inte hålls i schack. F*ck sarkoidosis!
Men. Det går åt rätt håll. Så tänker jag. Så ska jag tänka. Tålamod...
Men efter en stund tänker jag att det åtminstone går åt rätt håll.
Inflammationen puttrar. Men med aningen mindre intensitet. Det säger min nya doktor. Min nya doktor är inte som min förra - den fantastiska Dr. I. Min nya doktor är inte alls lika öppen. Inte alls lika förstående. Inte alls lika tålmodig med mitt ifrågasättande. "Hur länge" undrar jag. "Det kan jag inte svara på" säger han. "Men jag trodde du var expert" säger jag inte... Men jag pressar lite. Ett halvår blir svaret.
Jag är så innerligt trött på kortisonet. På vad det gör med min kropp. På rädslan för benskörhet och diabetes. På fettet som sitter på konstiga ställen och på mindre konstiga ställen. Jag är så trött på sjukdomen - trots att jag egentligen inte känner av den mer än som läkemedelsbiverkningar. Och som oro. Oro för vad den kan göra om den inte hålls i schack. F*ck sarkoidosis!
Men. Det går åt rätt håll. Så tänker jag. Så ska jag tänka. Tålamod...
10 kommentarer:
Fasen vad jobbigt!Lider verkligen med dig!
Att inte veta och att inte kunna påverka är skitkämpigt! tror lite poolrun vore bra. :-) Fredag? KRAM
Oj vad tufft!!! Jag förstår att det är jobbigt. Styrkekram till dig!!
Usch vad drygt och just detta att behöva ha tålamod i tid och otid är f*n i mig inte roligt. Men på fredag kommer det en som längtar efter dig. :-)
Lider med dig. F*CK, F*CK, F*CK!!
Ingmarie, ja jag behöver poolrun - men framför allt träffa dig, av många anledningar!
Helena, tack! Känner styrkekramen väldigt tydligt.
Erik, jag tror inte på gud eller så, men någon vill definitivt pröva mig. Eller i alla fall träna mig i just tålamod som annars inte är min bästa gren. I morgon! Kommer F! Längtar!
Lisa, funderar på att göra ett sådant där F*CK-armband. Jag lär få gör ett själv för jag är ju rätt ensam om sjukdomen - i alla fall hjärt-varianten.
Skönt att det går åt rätt håll i alla fall.
Men fy vilken frustration med en ny läkare som inte är lika förstående... :-(
Tycker du skulle sagt "Är inte du expert"..... Hehe! ;-)
Fast risk finns väl att h*n hade blivit ännu mindre förstående sen. Så klokt att du bet dig i tungan.
Kram M
När/var/hur????
Ja Rund, det är verkligen skönt att det går åt rätt håll.
Det är så svårt att säga något klokt om något man inte kan så mycket om till någon man inte känner, men kämpa på! Jag håller tummarna att det ska fortsätta gå åt rätt håll och att du om det där halvåret får helt andra besked. Tiden har ju ändå en tendens att gå ganska fort (kan vi ju i alla fall intala oss). Heja anneliten, fuck sarkoidosisen :) Kram från Uppsala
Jo Karin, tiden går fort. 18 månader på kortison hittills... Man kan tycka att några månader hit eller dit inte borde göra så mycket, men för beneffekterna är det den kumulativa dosen som har betydelse och effekterna är tyvärr inte reversibla. Det är därför jag inte är så glad...
Skicka en kommentar