Att köa fram till tröskeln

Vi hade bestämt oss. vi måste göra något annat än att shoppa och äta. Jobba kanske? Ja lite då. Men först MoMA. Museum of Modern Art. Vi skippade det igår på grund av superlång kö. Men idag så...

Frukost på Le pain quotidien. Ett belgiskt/franskt koncept som spridit sig över världen. Dock inte till Sverige vad jag vet. Mycket "organic" och helt klart hälsokänsla. Rustika stora bord, flera sällskap sitter tillsammans.

En hel korg med assorted bread, för oss alla att dela på, och en fruktsallad till mig. Mycket gott.

Över tröskeln till MoMA. Just nu pågår en utställning av Tim Burtons konst. Jag visste inte att han var konstnär, känner honom bara genom filmerna. Filmerna är fantastiska. Fler än vi var sugna på den utställningen och kön var nog dubbelt så lång idag. Vi fick en speciell slot-tid till Tim Burton delen. Sent nog att ge oss gott om tid att strosa runt och titta på den fasta samlingen. Andy Warhol. Jasper Johns. Och massor av andra.

Äntligen vår slot-tid. Kö igen. Över tröskeln till Tim Burton-utställningen. Det jag såg var fantastiskt, men jag såg mindre än jag ville på grund av den massiva massan av besökare. Jag får nog gå dit någon annan dag.

Sista tröskel hittade jag i Central Park. Att springa till Central Park i rusningstid är nog löpningens svar på köande. Gas - broms, start - stopp. Människor och bilar all over the place.

Har ingen pulsklocka med mig i min minimalistiska, numera shopping-svälda, packning. Vi skulle ju bara vara borta två nätter... Så det fick bli till att gå på andningen och känslan för att hitta tröskelfarten. Lite ont i hälsenan tyvärr. Det kändes, trots den lilla irriterande smärtfläcken, som om det gick hyfsat fort. I DS trainers kan det väl inte göra annat? Lätta och behagliga skor, med bra kontakt med underlaget. En känsla jag glömt bort i mina Gel Kayano.