Så möts vi då igen, jag och min tränare Ingmarie. 14:de Mars var senaste gången. Då löpandes på ett isigt underlag som kan vara boven bakom bådas våra skador.
Idag körde vi underlagsfritt. Nedsänkta i vatten, med flytbälten runt magen och fötterna långt från bassängbotten.
Några grabbar hade lite svårt att låta bli att hoppa och dyka från pallarna. Vi pekade på skylten "motionssim". "Men... ni kan ju inte ens simma, ni har ju flytsaker" kläckte den ena grabben ur sig. De funderade nog en del på vad vi gjorde egentligen. Funderar gör en del vuxna också. Och vissa tycker nog att en vattenlöpare är ivägen - det går ju rätt sakta framåt. Ingmarie har envist hävdat att det finns simmare som är långsammare. Jag har inte riktigt velat tro henne. Idag blev jag överbevisad. Vi varvade en tant (utan flytgrunkor - hon kunde alltså simma) mer än en gång på vår timslånga löprunda.
Vattenlöpning kändes som ett bra alternativ idag, eftersom jag har lite jet lag. Enligt tränare Nilsson är skaderisken stor då. Kroppen är trött och på fel varvtal. Samtidigt vilar jag den irritera(n)de hälsenan.
Sanningens minut kom: "hur ont har du egentligen av din hälsena" ville Nilsson veta. Skulle jag kunna springa ett maraton med den som den är nu? Nej troligen inte. Tränare Nilsson beordrar kontakt med stötvågs-man. Ska bli.
3 kommentarer:
:-)
Vad kul att du hittat till min blogg! Spinning är toppen och gör mig till en bättre löpare. Hoppas du fortsätter att läsa min blogg! Jag kommer att läsa din!
Hon är tuff den där Nilsson:) Vad trevligt att ha sällskap när man harvar runt i bassängen.
Skicka en kommentar