Långpass i underbar vårsol. Tussilago och blåsippor kantar min löpväg. Och SKRÄP. Det finns något i mig - uppfostran kanske, som gör att jag absolut inte kan tänka mig att släppa ett glasspapper eller dylikt på marken. Men andra kan uppenbarligen. Och det som göms i snö...
När jag var barn var det "håll sverige rent" kampanj. På den tiden betydde denna slogan att inte slänga skräp. Nu har invandrarfientliga grupper snott en inarbetad slogan och gjort den till något annat - något jag inte ställer upp på.
"Ett skräp om dagen" hette istället renhållningskampanjen för några år sedan. Tanken var att plocka upp skräp efter andra. Jag tycker man kan kräva att ingen endaste kotte slänger skräp istället.
Jag sprang förbi tydliga rester av ett MacDonalds-kalas för minst en hel familj - hur tänker de när de lämnar skräpet? Att man ändå aldrig åker till samma pic nic-ställe och därmed slipper se eländet? Och därmed också struntar i att andra ser. Eller att någon annan har till uppgift att plocka upp? Eller att skräpet på något magiskt sätt trollar bort sig självt? Visst, det mesta bryts ner så småningom, men...
Min hjälte, min käre P, brukar jaga ikapp folk som slänger saker omkring sig. Snabbt plockar han upp skräpet och säger käckt "du tappade något". Reaktionerna är lite olika. Några skäms - vilket de ju ska! En äldre man i de centrala delarna av huvudstaden minns jag särskilt. En som inte skämdes. Han "tappade" en mjölktetra. Hans förklaring var att han minsann varit gatsopare i många år. Desto större anledning att träffa papperskorgen tycker jag.
Klart slut från skräp-häxan.
9 kommentarer:
Vuxna som kastar skräp på marken likställer jag med små barn. Därför säger jag till i uppfostrande syfte. Min dröm är att identifiera en återfallsskräpkastare och åka hem till dennes trädgård (jag hoppas på att personen i fråga är villaägare) och dumpa ett lastbilsflak på gräsmattan. En programidé för TV kanske? :)
Alltså, jag skulle dumpa ett lastbilsflak MED SKRÄP på gräsmattan. Inte själva flaket! :)
Vi är så vana att andra gör saker åt oss här i Sverige så det är inget konstigt att slänga en hel familjemiddags kartnger ute i den fina naturen. Det är synd att det ska behöva vara så för visst är vi väl ett upplyst folk!?
Första våren jag bodde i Stockholm var jag fullständigt chockad av allt skräp när snön smälte; en kulturkrock trots att jag jämförde med en så närliggande stad som Helsingfors. Jag tror som Anna att man här är lite för bortskämd med att det finns någon annan som städar upp efter en. Jag är verkligen förälskad i Sverige som land och är glad att få bo här, men med nedskräpandet är verkligen en dålig egenskap som många verkar ha.
Man ser mycket skit i gropkanten när man är ute och springer. Senast reagerade jag på att någon slängt en massa sopsäckar med skräp ute i Bokskogen där jag brukar springa.
Hur kan man få för sig att åka ut och dumpa sin skit i en fin skog?
Jag håller helt med dig! Jag gör som P och är även "skräp-polis" när det gäller saker som inte "syns". som tex tomgångskörning. Men det är med livet som insats när man påpekar något sådant för shit vad folk kan bli arga!
Hos mig på landet göms inte mycket mer än fjolårsgräs och ett eller annat gammal bildäck under snön. Men byrådet försöker ändå ge våra barn skräpvett, och delta i den årliga skräpplockardagen. Kvällen innan får arrangörerna kör bil längs landsvägen och preppa banan. "100 meter. Släng en till burk". Och så ger vi oss ut med en reflexvästklädd barnskara dagen därpå, och plockar upp skräpet igen. Rent komiskt!
Patric, det vore nåt det - ett megastraff. Som när jag försökte få grannbarnen att tro (och bli skrämda av) att det skulle komma jättemyror och förstöra deras hus, eftersom de bombat myrstacken ;-)
Anna, någon slags lathet är det. För ingen kan väl tycka att det är fint och trevligt med skräp.
Snorkkis, när jag var liten var det rent i Sverige. Och jag hoppas att vi kan komma dit igen även om jag tvivlar.
Ingmarie, då är vi tre "poliser".
Bureborn, vad gulligt! När jag var liten (på landet) minns jag inget skräp. Men det är klart, det var sol varje dag också...
Daniel, ju finare naturen är, dessto värre känns skymfen som det är att skräpa ner!
Skicka en kommentar