Att kalla maratontröjan för resesällskap är lite väl krystat, till och med för mig. Valt tröja till Stockholms-maran har jag i alla fall gjort. På den 42-kilometer långa färden ska en orange skönhet från Manhattan följa mig. Med solskydd och med gott hopp om att min familj och mina vänner ska kunna urskilja mig i löparmassan.
Kunde inte låta bli att arrangera bilden lite, med mina färgmatchade "välkommen hem"-tulpaner. För hemma är jag nu. Äntligen.
9 kommentarer:
Haha! Jag satt också bredvid Persbrandt på flyget till NY för ca. 2 år sedan... eller inte direkt bredvid, var en tom plats + gången emellan. Först bad han om "flygsjuke-piller" och sen tog han sig en whiskey... jag bad om ett glas med appelsinjuice :)
Välkommen hem!!!
Vad är väl Persbrandt mot DIG? Busenkelt val! Men satt han i "apklassen"????? Eller åkte ni i lyxavdelningen? Ni kunde förstås ha turats om att sitta bredvid honom. Så han slapp känna sig ensam.
Härligt att du fått komma hem igen!!! Borta bra men hemma bäst...lite uttjatat men stämmer så bra ;)
Välkommen hem!
Tjusig tröja och det bästa med den är att den hänger hemma hos dig :o)
Välkommen hem! Måste kännas SKÖNT!!
Snorkkis, då vet vi att Persbrandt är en frekvent US-resenär. Jag kan också berätta att han är en man som enkelt tar sig in i business-loungen utan vare sig guldkort eller business-biljett ;-)
Ingmarie, Persbrandt blev inte ensam - vi fixade ju manligt sällskap åt honom...
K, orange är nog inte min färg egentligen, men vad gör man inte för att synas ;-)
Tack alla för "välkommen-hem"-hälsningar!
Välkommen hem!
En sann vän det där, som satt hos Dig! Tyvärr hade jag nog suttit kvar på MIN plats och tindrat med ögonen.. Persbrandt.. *får något drömmande i blicken* ;)
Skicka en kommentar