Pulsen ska vara en bra markör. Allra särskilt om man gjort ett laktat-test. Det har jag gjort. Tyvärr har jag lyckats glömma hur jag skulle tolka det. Enligt testet ligger min aeroba tröskel långt under vad jag tycker känns jobbigt. Jag kan fortfarande föra samtal vid den pulsen. Det kan ju inte vara den pulsen jag ska sikta på under på tröskelpassen. Den är snarare ett riktmärke för långpassen. Är det den anaeroba tröskeln jag ska upp i? Det är ju i så fall rå-jobbigt och näst intill omöjligt!
Trettio minuter tröskelträning på programmet idag. Bakläxan från igår. Så här efteråt inser jag att valet av runda nog var lite dumt. Jag ville inte springa samma sjörunda som förra tröskelpasset. Då slog jag hastighetsrekord och hade ingen lust att känna pressen att komma nära den prestationen.
Valde kuperad träningsslinga istället. Den rundan där de två tusenbroder-backarna finns. Abborre-backens småkusiner. Minst lika branta som den första stigningen i en av Lidingöloppets mest fruktade backar. Som tur är inte riktigt lika långa. Två varv innebär fyra tusenbröder. Samt några andra backar.
Inser i efterskott att den typen av kuperad runda kanske inte är ideal om man ska hålla sig straxt under mjölksyratröskeln. Backarna suger musten ur benen. Pulsen stiger och är svår att få ner. Puls en bit över anaerob tröskel under slutkilometrarna.
Hursomhelst. Ett tufft pass fick jag till. Om det kvalificerar sig som ett tröskelpass? Inte vet jag.
När jag kliver över min tröskel ser jag detta träd. Blommar mycket kort, men är så vackert.
5 kommentarer:
Ja jag vet inte heller faktistk. Men kvalificerat som nåt slags kvalitepass i alla fall. (Gissar att Ingmarie kan komma med en bra tolkning :) )
Ang. stötvågsbehandlingen: Svara här också ifall du inte läser mitt svar till dig hos mig: Om du tror att shock wave therapyn kan hjälpa dig är det inget snack om saken. Att det gjorde ont i 5 minuter är ju liksom ingenting, trots att det gjorde riktigt ont. Skulle kunna ligga få shock wave terapin i ett dygn om jag visste att jag skulle bli hel och kunna springa. Och tack för länken till det du skrivit om det tidigare; hade nog läst det då, men det var inte aktuellt just då.
Jo det är den anaeroba tröskeln (den punkt där kroppen inte längre hinner med att transportera bort den mjölksyra som bildas (pga att det finns för lite syre tillgängligt)) du ska upp till. Med tröskelträning avser JAG träning precis under/på denna tröskel vilket innebär att man börjar ana mjölksyran något men stumnar absolut inte. Men om DIN COACH menar nåt annat så ska inte jag lägga mig såklart!! :)
Själv tror jag att mina totalt omåttliga intag av standardmjölk under tonåren har förstört min löpning för all framtid. Mjölksyran ligger där, latent i musklerna, och hur mycket vin jag än dricker går inte koncentrationen ner. Av ungdomligt oförstånd får man lida livet ut. För er som inte känner mig - jag skojar bara! Eller?
Tröskelpass är "hard but comfortable". Jag tror fortfarande att du kör dem alldeles för hårt. Du ska inte samla mjölksyra. Bara ana den, precis som Andréa skriver. :-)
Efteråt är man trött men inte slut.
Man kan prata under tröskelpass men inga långa konversationer. ;-)
Det går bra att köra dem i backig terräng med men det är svårare och man måste då såklart dra ner farten för att hålla jämn nivå.
Och du, övning ger färdighet. :-)Vi får kolla ditt test igen så du får klarhet! Söndag?
Det där är för avancerat för ett blåbär som mig ;)
Naprapat kontaktad, väntar på svar.. Tack vare Ditt "tjat" ;)
Trevlig helg!
Skicka en kommentar