Irrar runt i nejderna kring Fridhemsplan. Hade jag varit med på hela erövringen av Kungsholmen, den långpasshappening som MarathonMia ordnade förra vintern, hade jag kanske lättare hittat?
Sen och svettig, efter att ha halkat runt i modd och efter att ha frågat minst tre personer om vägen, når jag äntligen målet. St. Görans bröstcentrum står det på skylten. Dags för mammografi.
Jag tycker inte det gör ont, men jag har ännu inte någon gång vågat titta på själva tillplattningen. Det o-roliga besöket behöver neutraliseras av något roligt tänker jag.
Jag beger mig till Ingmaries power plate-källare. Power plate är kul. Power plate kör man utan skor. Ingmarie visar mig en övning med hantlar. Jag mitt dumma nöt lägger ifrån mig hantlarna på en step-bräda. Aaajjj. En hantel ramlar ner och plattar till mina nakna tår.
En blå tå är resultatet av klantelitens träning.
Tårarna sprutar. Mer än de borde faktiskt. Lite gråter jag nog över en annan tillplattning. En märkvärdigt stöddig professor satte sig på mig (bildligt talat alltså) tidigare i veckan. Jag plattade tillbaka. Voilà - en konflikt som ännu inte blåst över.
9 kommentarer:
Ett tå tre, det går över ska du se...
Den stöddiga professorn är lika liten som en liten tå på jorden. Kanske var det symbolik i hantelns krossande av den lilla tå-professorn. Jag håller på dig!
Ajdå! Så du var också hos Ingmarie idag. Det gäller att hantera hantlarna händigt... Och man ska inte platta till allt samma dag.
Hoppas att det snabbt går över!
den galne professorn är inte ens liten som en tå på jorden. Knappt ens som en fis i rymden. Och jag håller med på dig! Och din tå sänder jag stärkande krafter till. För jag om någon vet vilket elände tåont är...
usch, tillplattning är aldrig kul. Platta tillbaks!
Tår gör både ont i själva tån och i själen. särskilt efter en sån vecka som din.
Sträck på dig du har alldeles för goda mänskliga kvalitéer för att bli sutten på enligt min mening.
Peace Love och Löparskor!
Stackare, hoppas både tån och själen slutar ömma snart... :)
Ser oskönt ut. Och när det gäller professorstypen är det bara att platta tillbaka. Allt vad du förmår. Kram!
Det går ont ända ner hit! Ajaj! Hoppas det blir bra fort!
Patric, utan dig vore jag inte alls lika stark.
Janne, händig var just vad jag inte var. Inte smart heller.
Ingmarie, som tur är verkar tån gå att springa med. Och dansa.
Andréa, att jag plattade tillbaka - det är mitt brott. Privat kan man göra lite som man vill, men som representant för ett företag är det inte OK. Och jag skäms egentligen för att jag inte klarade att hålla käft. Men ibland är det svårt att låta skiten rinna av.
Jesper, jag gillar dig skarpt trots att vi aldrig träffats. Tack för dina positiva kommentarer - de värmer och stärker.
Fitnesscoachen, själen lär värka ett tag eftersom jag bestämt mig för att inte göra några försök till försoning. Inte likt mig, jag brukar alltid försöka prata ut. Men i detta fall tror jag inte det lönar sig. Respekten finns inte helt enkelt.
Erik, att platta till honom var som sagt mitt brott, så det har jag redan gjort.
Daniel, tår är verkligen ömma.
Skicka en kommentar