Varvräknarfarbror

"Hur många varv?" "Fyra" svara jag. Farbrorn räknar mina varv. Han promenerar åt ett håll. Jag springer åt det andra.

Jag är ute på ett distanspass i backigt spår igen. Runners gym. Spåret har två riktigt branta backar, med kort återhämtning mellan, och mjölksyran sprutar. Det gör gott inför Lidingö tänker jag.

Jag förundras lite över träningsprogrammet inför Lidingöloppet jag sneglade på i senaste Runners world. En rad av långpass, distanspass och långa intervaller. Inga backpass. I texten står i och för sig en liten passus om att delar av långpass och distanspass med fördel kan springas i kuperad terräng... Hoppas att de som använder sig av programmet läser texten noga. Man blir bra på det man tränar. Ska man springa Lidingöloppet bör benen ha provat på ett eller annat rejält motlut. Det är i alla fall jag övertygad om.

"Ett varv kvar - duktigt" säger varvräknarfarbror. Jag har träffat honom förr. Här i spåret. Jag mötte honom just när jag stod och pustade efter en intervall. Han berättade att han, när han var yngre, hade åkt många vasalopp och gjort "klassikern" flera gånger. Nu orkar han bara promenera. Men han tycks nöjd med det. "Bara jag får lite frisk luft" säger han. Jag funderar över hur det är att inte kunna eller inte orka. När jag inte kan springa längre - vad gör jag då? Promenerar och blir en varvräknartant kanske.