Tio över tio annandag jul. Jag surfar in på Huddingehallen för att kolla att Sofies tisdagsspinning finns med i mellandagsschemat. Det gör den inte. Sofies enda spinningpass mellan nu och nyår är istället klockan 11 idag. Om bara femtio minuter. Och alla platser är bokade. Skit.
Jag kollar en blogg eller två. Hoppar tillbaka till bokningen. Jag har tur! Någon har ångrat sig (trots att ångertiden egentligen passerat) och en plats är släppt. Ett snabbt klick på "boka-knappen", packa väskan och iväg.
Sofie frågar om vi tänkt ut några nyårslöften. "Träna mer kanske" föreslår hon. Jag tänker att jag har tur - för för mig är träning inget jag behöver skapa nyårslöften runt. Det kommer naturligt. Nåja, mera styrketräning kanske jag kan lova mig själv.
När jag kommer hem väntar nybryggt kaffe. Jag har tur idag.
7 kommentarer:
Nej, jag lovar hellre saker som att jag ska koppla av mer, vara bättre på att säga till min familj hur mycket jag älskar dem osv. Träningen går av bara farten! :)
Det var inte nybryggt, det var tjugo minuter gammalt! ;)
Ibland försöker jag komma ihåg hur det kändes på den tid när träning mer var ett nödvändigt ont än en vadagsnjutning. Då, när man lovade mer träning i nyårslöfte. Men det är banne mig nästan omöjligt! Förmodligen därför det är så svårt att förstå varför vissa så ofta hittar svepskäl för att slippa träna. Stackarna!
Ja det känns lite konstigt att behöva skapa löften kring träning faktiskt. Men det är klart att alla inte kan vara lika. Och tur är väl det. God fortsättning!
Tur har man inte, det förtjänar man!
Fitnesscoachen, dina löften låter helt rätt.
Patric, jag kanske kan lova att bli mindre tidsoptimistisk?
Bureborn, jag har också svårt att förstå, men tycker som sagt att jag har tur...
Andrea, visst är vi olika. Och de allra flesta är bra på sitt sätt.
Erik, hemka tanke - för vad blir då otur?
Det här utvecklar vi nästa gång vi ses, men jag kan säga så mycket som att begreppet otur är placerat i ett djupt dike.
Skicka en kommentar