Min reflexgula löparmössa råkar ligga närmst till hands när jag ger mig ut på ett halvlångt förmiddagspass. Jag tar på mig den trots att det inte är mörkt ute. Alls.
I mörker är min reflexmössa en bra livförsäkring. Vad jag inte insett förrän idag är att den kan vara en livräddare i dagsljus också. I skogen bland jägare.
Mina döttrar skrattar rått åt min knallgula mössa. "Du ser ut som en tok, mamma". Jag är benägen att hålla med. En ganska klok tok.
Vid infarten till en av mina favoritskogspassager sitter ett gäng jägare och dricker kaffe. Några har orange mössor. Andra har gula. Jag passar in. Förutom det faktum att jag inte kan se mig själv skjuta ett djur.
En bit in på stigen möter jag två jägare. Mellan sig bär de ett rådjur. Jag har att välja på att hoppa över kroppen eller vika av in i skogen. Jag väljer det senare.
Med skogen full av jägare är jag ganska glad över min nästintill självlysande mössa.
4 kommentarer:
Hellre än klok tok som lever än en död dummer i skogen!
Kan inte annat än hålla med klok tok där =)
Peace Love och Löparskor!
jag tycker du är jättesöt! OCH klok!
Suzan, ja utseendet är mindre viktigt än livet. Och när jag springer bryr jag mig faktiskt inte om hur jag ser ut.
Jesper, kanske läge att önska sig en gul mössa av tomten?
Ingmarie, tack!
Skicka en kommentar