Pralintillverkning två helger i rad. Och lite pepparkaksbak på det. Det kan hända att en del av det goda hamnar i munnen under själva tillverkningsprocessen. Skålar att skrapa ur. Överblivet kantskrufs runt de utstansade pepparkaksgrisarna. Och alldeles självklart vill jag provsmaka resultatet.
Idag tänkte jag att det skulle vara vardag igen. Med betydligt mindre socker. Men ack vad sockerråttan inom mig skriker. Den har blivit van. Van att få sockerkickar igen och igen.
Lyssna nu sockerråttan - imorgon ÄR det vardag.
6 kommentarer:
Känner igen det där. Helt hopplös känsla när man ätit godis på helgen. Blä för sockerråttan! :-P
Å säger bara skumtomtar och Aladain ask...suck
Peace Love och Löparskor!
Har råttor skillnad på vardag och helg? :)
Ah! Jag önskar att jag ocskå kunde ryta åt min sockerråtta... Men det är nog den som ryter högst hemma hos mig:) Och det verkar ju alltid finnas något speciellt att fira.... Hehe.
Ja, jag vet tyvärr alldeles för väl hur sockerråttan fungerar..... svår att bli av med!
Väsrgötskan, trodde det var bara jag som hade en sockerråtta :-)
Jesper, du är inte ensam. Marabou säljer 4 miljoner aladdin-askar till jul!
Snorkkis, nä alldeles tydligt inte! Måste uppfostras bättre.
Lisa, man ska svälta den i 21 dagar för att den ska bli tyst har jag hört. men minsta lilla snedsteg (=socker) väcker den till liv igen.
Agda, du lyckades ju tämja din i 6-veckorsutmaningen, eller hur?
Skicka en kommentar