Jag berättar hålfotens historia. Stefan klämmer. Jag säger AAAJ. Jag sneglar på stötvågsmaskinen. "Du slipper den idag" säger Stefan. Foten är för svullen. Skadan för akut. Och underligt nog är det bra. Bra att det inte är någon gammal ingrodd inflammation. Jag har en bristning. Därav den plötsliga smärtan. Stefan förklarar att det gör prognosen bättre. Kroppen tar han om en akut skada, medan en låggradig långvarig inflammation, som ligger och puttrar under kroppens radar, är svårare att bli av med.
Diagnos: bristning i fascian. Prognos: rätt hyfsad. Orsak: troligen en blandning av löpunderlag och för dålig stretch av vadmuskler. Och så var det det där fusket med skoinläggen... Ordination: hel och fullständig löpvila i två veckor. Det mesta i alternativträsket är dock tillåtet.
Foten i fint paket. Efter att den fått massage (inte skönt) och elbehandling.Innan jag går får jag den obligatoriska knäcken av mitt bäcken. Knäcken som gör att mina ben blir lika långa igen. Knäckt, men inte på något dåligt vis, lämnar jag stället.
8 kommentarer:
Bra att det inte var Plantar fasciit och jag hoppas verkligen att det går över på dessa två veckor!
Krya på dig nu!
Men nä :( Fast ändå lite ljust trots allt. Vi fokuserar på det!
Gurkmeja och vitkålsomslag är min ordination. :-)Och dejt med mig. :-) :-)
En sak som jag lärt mig under mina drygt 8 år som PT är att det går att komma tillbaka från så gott som alla skador. Men så finns det de som ger upp och tror att de är "för gamla", en mycket vanlig missuppfattning, tyvärr. Kämpa på!
Det låter trots allt som att du bör kunna vara tillbaka skapligt snabbt. Håller tummarna!
Det lät ju ändå lite optimistisk. Var riktigt noggrann löpvilan och se till att den alternativa träningen du väljer inte stressar. Ta hand om foten nu i den "akuta" fasen, så komer det gå bra! Stor kram
Lennart, redan idag känns det mycket bättre, men jag har förstås inte provat löpardojjorna mer än i bilen på väg till spinning.
Andréa, där rök tidsmålet på Stockholm marathon tror jag...
Ingmarie, nä vitkål hjälpte inte på den andra foten (som fortfarande har sin lilla ömma knöl)
Camilla, klart jag inte ger upp!
Erik, ja, det var mindre brutalt än jag trodde.
Sara, jag önskar att jag hade lite av ditt tålamod. Kram tebaks!
Hamnade här tack vare Lennart. Känner igen dina problem med foten. För min del satt det i stel höft. Kämpa på i alternativträsket!
Skicka en kommentar