söndag 12 februari 2012

Lektion i lokal geografi

Vinter kan vara så vackert. Idag var en sådan dag. Strålande sol och glittrande snö. Jag springer förbi skidspår fulla av åkare. Jag springer förbi Sundbys plogade skridskobana. Isen är välbesökt. Jag tänker att skidor och skridskor lämpar sig bättre än löparskor idag. Idag är en sådan dag när löpskofästet saknas. Trots att jag vågat välja dubb-skorna.

Jag provar en ny väg. Förundras över att någon plogat det som jag upplever som en bredare variant av stig. Det gör mig nyfiken. Vart kan den leda tro. Skyltar säger att jag är i ett naturreservat.

Jag trotsar grinden och springer in i naturreservatet.

Jag möter söndagspromenerare och frågar vart vägen leder. "Till Ågestavägen" är svaret. Men det måste ju var jättelångt tänker jag. Min uppfattning om den lokala geografin.

Vacker stig slingrar genom skog och intill sjö. Vips är jag på Ågestavägen. Den vägen leder hem till mig och jag har hittat en ny runda. Men idag måste jag vända. Har bilen parkerad invid gympasalen som dottern tränar fotboll i.

5 kommentarer:

Träningen och livet sa...

Jag hann med både ett löppass och skridskoåkning idag!

Ingmarie sa...

Vad häftigt! Den får du visa mig!

Suzan sa...

Spännande!

Lisa sa...

Åh, vilken härlig upptäcktsfärd. Och kul att det går bra med foten! Längtar så otroligt mkt efter skogslöpning när jag läser det här (särskilt som jag inte varit ute alls på tre dar...)

anneliten sa...

Träningen och livet, nästan full pott - bara ett skidpass som saknades :-)

Ingmarie, mer än gärna!

Suzan, nya vägar är spännande - tänk vad jag vet om grannskapet som mina grannar inte vet!

Lisa, allt är relativt. Jag kan springa, men foten är inte helt OK. Tyvärr. Men det känns fel att gnälla för dig som har sådant tålamod med din rygg!