En blogg om löpträning står det i min rubrik. Och allt annat som intresserar mig. Skador skulle jag helst inte vilja intressera mig för, men i min världsbild ingår skador i de flesta löpares liv. Visst, det finns de som aldrig blir skadade. Turgummor och turgubbar. Eller skickliga? Några vill hävda att det är just att de tränar så rätt som håller dem skadefria. Och det är klart att det ligger någon sanning i att skaderisken är mindre om man tränar rätt.
Så på vilket sätt har jag tränat fel? När jag nu sitter här med min ömmande fot. Så ond att den faktiskt inte går att stödja på. Hur tränade jag fel när jag fick mitt löparknä? Eller mina hälseneproblem? Eller min gubbvad? Jag tränar rätt förnuftigt för det mesta tycker jag. Och helt oduktig är jag inte på att lägga in alternativträning, stretch och styrka. Stegrar mängden gör jag alltid försiktigt. Ändå är min kropp en provkarta av löparskador. Visserligen skilda åt i tiden, men ändå. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv. Tycka att jag har lite otur.
"Du kanske borde sluta springa" föreslår min dotter. "Din kropp kanske är slut". Hmm. Det vill jag ju ändå inte tro. På måndag morgon ska naprapaten laga den.
8 kommentarer:
Hej Anneli!
Är det Plantar fasiian som spökar? Hoppas att naparapaten kan behandla det fort.
Lennart, ja min egenhändiga diagnos säger plantar fasciit. men jag är förvånad över den plötsliga smärtan. Som om något brast.
Sluta springa? Slut? Inte en chans! Det är allt lite synd om dig för jag vet ju att du ÄR klok. Jag vet också att du kommer igen! Med mer spring i benen än någonsin. kanske din kropp också bara ville ha en paus...?
Slut finns inte på kartan hörröduru! Tycker själv jag plogat mig genom alla skador (och förkylningar) men slut är det inte. Vi kommer igen, var så säker på det!
Plantar ´fascist´ går att bota mer eller mindre fort, typisk överansträngnings skada. Finns i lite olika grader bla beroende på om fasiian har släpt eller inte. Går att tejpa, jobba med ilägg. Det viktiga är dock rehabträning heeeela tiden, tåhävningar, balansplatta, stretch av vadmuskulaturen. Du måste absolut ta reda på var i kroppens kenetiska kedjan är du svag, för stark som påverkar fasiian.
Allt detta kan du säkert om inte kan din naprapat hjälpa dig han eller hon har läst lika mycket om idrpttsskador som jag =)
Peace Love och Löparskor!
Åh, det där har jag också fått höra: "Diskbråck? Då kommer du ju aldrig mer kunna springa! Det är bara att ge upp löpningen..."
Kanske inte illa menat, men det är faktsitk sårande... Fast mig gör det nästan bara MER bestämd på att komma tillbaka!
När jag blir skadad så brukar jag gå tillbaka och titta på hur träningen såg ut 1-2 veckor innan skadan.
Var det ovanligt mycket mängd, ovanligt många hårda pass, nya skor, knöligt underlag, etc etc. Och varje gång brukar jag hitta en anledning till varför jag blev skadad och sen blir jag lite klokare och kan förhoppningsvis undvika samma problem igen.
Har du sett några ändringar veckorna innan som kan förklara din skada? Mycket snölöpning kanske?
Hoppas det reder upp sig fort för dig.
/Peter
Ingmarie, klart jag inte ska sluta. Inte om jag får bestämma!
Anna, visst kommer vi igen. Du är ju på god väg efter envist kämpande. Jag kommer att ha dig som förebild under min rehab.
Jesper, när jag läser "släppt" blir jag riktigt rädd! Har haft småont ett tag, men i torsdags small det verkligen till som om något brast. Aj aj. Kommer till dig om inte min naprapat grejar det hela.
Lisa, jag beundrar dig för ditt tålamod och ditt mod. Det är klart du kan och ska komma tillbaka! Det var väl inte löpningen som gav dig bråcket?
Peter, min analys är att jag fuskat och inte använt mina inlägg. Smärtan kom efter ett intervallpass på halt underlag. Det kan också vara det som är boven.
Skicka en kommentar