På mitt utegym finns inga redskap. Men fin utsikt. Trettio meter nedanför klipporna ligger en skogssjö. Jag går inte nära kanten. Jag är lite rädd för höjder nämligen.
Mitt redskap är min kropp. Och några stenar att göra tricepsdips och armhävningar mot. En klipphäll som funkar för utfall och för mina tåhävningar i balett-position. De som jag gör som rehab.
Vägen dit är skogslöpning på kluriga stigar. Vägen hem går på en knölig väg genom ett sommarstugeområde.
Solen tittar fram och den långärmade New York-tröjan känns precis så too much som den borde i slutet av maj.
Mitt redskap är min kropp. Och några stenar att göra tricepsdips och armhävningar mot. En klipphäll som funkar för utfall och för mina tåhävningar i balett-position. De som jag gör som rehab.
Vägen dit är skogslöpning på kluriga stigar. Vägen hem går på en knölig väg genom ett sommarstugeområde.
Solen tittar fram och den långärmade New York-tröjan känns precis så too much som den borde i slutet av maj.
3 kommentarer:
Låter idylliskt. Vem behöver hantlar då?
Lite varm kanske, men snygg är den, tröjan!
Utegymet låter läckert, precis som vägen dit. För att inte tala om din nästan-läkta hålfot. Jippie!
Men den är snygg!
Skicka en kommentar