måndag 19 november 2012

Amputation

Jag ska precis skriva ett inlägg om att jag snart amputerar mina fötter (skämtsamt förstås) eftersom de aldrig tycks bli fullt ut springbara. Det senaste är ömhet i båda hälsenor, längst ner mot hälen. Men innan jag skriver läser jag en väns blogg. En liten flicka har förlorat sin mitt-i-livet mamma. Min vän har förlorat en vän. Till cancern. Ett för tidigt avskuret liv. Och mitt inlägg fastnar liksom...

7 kommentarer:

rundarocksaenform sa...

Ibland får man verkligen perspektiv på vad som verkligen är viktigt. :-(

Andréa sa...

Ibland känns ens små pluttvekymmer ännu mindre. Världen är så grym...

Snorkkis sa...

Det är bra med påminnelser. Tack för det!

Ingmarie sa...

Ibland tror jag man år de där påminnelserna när man behöver dem som mest...

Erik sa...

Kram min vän!

Anna (Orka mera) sa...

Ja det är sånt som sätter perspektiv på tillvaron. Usch vad sorgligt!

anneliten sa...

Perspektiv är bra.