onsdag 28 november 2012

Jag möter tio

"Ska vi slå vad" svarar jag kollegan som påstår att jag kommer att vara den enda löparen ute i snögloppet och snålblåsten. "Noll" säger han. "Mer än noll" säger jag. Och inser att jag ganska lätt kan få rätt. Tyvärr slår vi inte vad om något särskilt. Inte om en drink eller så på restaurang B.A.R. där han och jag och några till strax ska träffas.

Galen? Jag? Inte ensam om det i så fall...

Jag är inte så udda som kollegan tycks tro. Jag räknar till tio medlöpare under min dryga halvtimme längs Strandvägen och bort mot tekniska museet. Och som vanligt är det inte alls så hemskt som det kan verka. Riktigt skönt faktiskt. När man väl är ute. När man väl är varm i sina funktionella löparkläder. Och när man har vinden i ryggen. Snöglopp i ansiktet är liiite mindre härligt.

4 kommentarer:

Lisa sa...

Hehehe, vilken bild!
Du är inte galen. Det är betydligt bättre att springa i funktionella kläder i snö/regn-storm än att harva sig fram i usla kläder gåendes...

rundarocksaenform sa...

Haha! Ja, vi löpare är ett konstigt släckte. Men vi har det alla gemensamt i alla fall. ;-)

Miss Agda- Småbarnsliv och endorfiner sa...

Det värsta är ju alltid att ge sig ut. Sedan brukar det inte vara jobbigt alls. Jag mötte en löpare på min (väldigt korta) runda ikväll.

anneliten sa...

Lisa, visst är det så - mycket skönare att springa än att gå :-)

Västgötskan, ja visst är det tur att vi är många!

Miss Agda, då var du inte på ett lika löpartätt stråk kanske? Det finns ju några ställen i stan med extra många löpare. Strandvägen ut mot Djurgården är helt klart ett sådant.