Frysa eller svettas?

Jag står i trädgården och diskuterar med GrönTrädgård-Åsa. Åsa som ska göra om vår trädgård en del. Just nu ser den mest lerig och uppriven ut, men förhoppningsvis blir det bra tills det är dags att vara i den igen. När värmen kommer åter. Åsa fyller vatten i vad som ska bli vår damm och hon vill prata stenar och planteringar. Hon har gjort en liten strandkant i ena änden och jag väljer färg och grovlek på sanden ur en katalog. Ganska grovkornigt får det bli.

Dammen. Innan dammduk och vatten kom i. Längst bort ska det bli ett litet trädäck att dricka frukostkaffe på. Runt kanterna stenar blandat med växter. Lite växter i vattnet också. På något ställe nära trädäcket en liten stentrappa med "vattenfall". Och allra närmast i bild en liten strandkant.

Det är två grader (brrr) och blåser. Blåser hårt. Jag fryser så att jag skakar. Min tjocka jacka till trots. Fötterna är som isbitar i ett par gamla avlagda löparskor.

"Och jag som tänkte springa en liten bit idag" säger jag och huttrar. Men lusten blåste liksom bort i den kalla vinden. Kanske bättre att åka till gymet. Där är det i alla fall varmt och vindstilla. Så att man garanterat svettas. "Men jag fryser inte" säger Åsa. Hmm. Kanske är det för att hon öser grus och krattar och har sig. Jobbar med kroppen.

Insikt. Jag vet ju egentligen. Men glömmer ideligen.

Jag går in och byter till ganska tunna löparkläder. Det är trots allt två plusgrader. Återigen blir det ett underbart pass i skogen. Vinden pinar grantopparna men inte mig. Och jag är alldeles lagom varm. För att jag jobbar med kroppen.