tisdag 19 februari 2013

Ingen löparglamour idag

I ett svettdoftande och inte helt nystädat stretchrum på mitt gym tar jag tag i rehaben. Rehab är rätt oglamoröst. Inte alls som att möta publikens jubel på Manhattan en solig New York-marathondag.

När mina fötter protesterar med grymt sendrag försöker jag tänka på något annat. Som New York marathon. Och sendrag får jag så fort jag närmar mig den stretch-position som Danne-Gurun lovat ska hjälpa mina stela fotleder. Stretchen liknar lite den position som jag tror heter sköldpaddan i yoga, men med en fot i taget. Jiiiha vad ont det gör. Men om det gör hälften så gott som det gör ont så kanske det kan bli till att springa över Queensborough bridge någon mer gång tänker jag.

Rehab-övning nummer två ska mjuka upp mina tå-leder. Sittandes på huk - på tå, ska jag försöka få ner mina knän i mattan. Nu kommer jag ju alls inte ner med knäna - inte om tårnas trampdynor ska vara i. Och det ska de. Men jag försöker. Riiitsch. Huden under ett par av mina småtår spricker. Jaha ja. En släng av fotsvamp. Igen. Inte så glamoröst det heller. Men behandlingsbart.

4 kommentarer:

Daniel sa...

Ibland får man lida och löpning är inte bara glamour.
Själv tänker jag ibland att jag skulle vilja kunna springa lika fort som dom allra snabbaste, det ser ju så lätt ut......men när jag tänker efter ligger det sååå mycket slit bakom...lätt att glömma detta!
Jag hoppas du kommer starta i New York igen, lite lindade kan man ta för detta loppet ;)

Anonym sa...

Aj, låter inget skönt alls. Men hoppas det gör nytta!

bureborn sa...

Klart du kommer att springa över Queensborough!
För min del bestod dagens löparglamour av ett naprapatbesök. Vrålade rakt ut. Och betalde 600 spänn för det. Man kanske borde börja spela bridge istället.

anneliten sa...

Daniel, jag brukar tänka på det när någon idrottare är på upploppet - det ser lätt ut, de ser starka ut. Man ser inte hur ont det gör.

Västgötskan, jag tror att det gör nytta, men obehaget gör att man lätt skjuter upp. Insåg dock att jag är tillbaka där jag började och jag minns ju att jag jobbade upp någon slags ökad smidighet med stretchen. Så det är bara att hänga i.

Bureborn, och riskera bridge-tumme? Nä håll dig till löpningen. Inom det skadeområdet känner du ju i alla fall några naprapater.