söndag 14 april 2013

Mitt i ett lopp

Långpasströtta ben. Bara ett par kilometer kvar hem. Plötsligt befinner jag mig mitt i ett lopp. Knattevarianten av Kvantumjoggen. Jag stannar och frågar en funktionär om det är OK att jag springer "banan" fast jag inte är med i loppet. Det är OK. Jag försöker peppa några knattar som börjat gå. Publiken hejar. På mig också, fast jag inte har någon nummerlapp. Jag får lite nya krafter i de trötta benen.

Jag svänger av från knattebanan och in på mil-loppets spår. Jag frågar återigen en funktionär om lov. Bara några hundra meter från målgången stannar jag för att invänta milen sub-40-Lennart och min granne David - båda löpare av 40-minuters-kvalitet. Enligt min klocka bör de komma ganska snart. Men först passerar vinnaren - en ung kille i bomullströja och fladdriga shorts och ett oskolat, yvigt löpsteg. Sådant tycker jag är kul att se. En riktig oslipad diamant. Efter några minuter kommer David tätt följd av Lennart.

Jag lufsar efter, uppför den branta backen mot målområdet (en ovanligt grym avslutning på ett millopp måste jag säga), letar rätt på Lennart och David och följer med dem på en kort nedjogg. Lyssnar på deras eftersnack. Och känner mig lite sugen på att springa lopp.

4 kommentarer:

Lennart sa...

Det var kul att träffa er idag och jag hoppas att jag får se dig på ett lopp framöver.

Eftersom jag och David låg så nära varandra de sista kilometrarna så hade vi så mycket att delge varandra. Tankar, känslor och funderingar. Det var kul att prata med er.

Hälsa David också.

Lennart sa...

Glömde..... Dina hejarop hjälpte också. Tack för dem :-).

rundarocksaenform sa...

Låter som bra "slut-pepp" på en runda! :-)

Lisa sa...

Den oslipade var nog Otto Kingstedt (tränarna Kingstedts son, om du träffade dem?) Maken till löparfamilj!

tänkte också mkt på Kvantumjoggen igår. Två år sen jag sprang det och typ flög fram. Och sen- skadad. Avslutningen av det loppet e faktiskt lite sjuk dock!