Lördagspromenad på Djurgården. Jag tråkar ut mitt sällskap med tjat om maratonbanan och hur det känns att springa över kanalen och lämna det lite trista, publiktomma, Gärdet. Ett gärde som dessutom innehåller - tycker jag, de mentalt jobbigaste maraton-kilometrarna. Ett slags ingenmansland. Halvvägs passerat, men långt kvar. Tröttheten börjar kanske komma. Kanske någon liten krämpa.
Söndag. Nytt promenadsällskap. Denna gång går vi maratonbanan baklänges - längs Strandvägen. Denna gång på väg till Gärdet. För något helt annat än enformigt nötande. Kent-fest.
Senast vi såg Kent var på Långholmen för två-tre år sedan. Då var de sena upp på scen och ljudet var kasst. Denna gång tickade en klocka projicerad på scenen. Nedräkning. En konsert som startar på sekunden. Ovanligt. Ovanligt bra ljud också. Fantastisk spelning. Att jag inte såg så mycket var väl förväntat - det gör man inte om man mäter 158 cm i strumplästen och är klok nog att välja bekväma, platta skor.
Gärdet behöver inte alls vara trist. Gärdet kan vara allt annat än enformigt. Och Stockholm är fantastiskt. Tänk att det finns ett Gärde mitt inne i stan. Och en nästan orörd grön Ö som Djurgården.
8 kommentarer:
För övrigt bör det nämnas att Gärdet är ett av Frejas absoluta favorittillhåll. :-)
Det är verkligen unikt.
Ångrade nästan att jag/vi inte gick men jag var lite bränd från förra gången... + att jag jobbade i söndags kväll. :-)
Håller tummarna i morgon!
När jag läser dina texter känns det som att du kanske skulle försöka fokusera på något annat än att du inte kan springer eller att du inte kan träna. Det kanske låter lite konstigt men det är för att jag bryr mig om dig och för din egen skull jag skriver så.
Jag hoppas att du inte tänker så mycket på maraton, löpning och träning som du ger sken av. Varje inlägg känns lite tragiskt och som att du helt tappat gnistan. Jag menar, det finns så mycket annat än löpning och träning som är "huvudsaken" här i livet. Löpning är bara en "bisak"
MVH // Lennart
Erik, det kan jag tänka mig! Och snart får jag låna :-)
Ingmarie, tack för tummarna!
Lennart, hoppsan. Jag upplever inte mitt liv som det minsta tragiskt faktiskt. Och bloggen speglar förstås bara en bråkdel av mitt liv. Om du blir nedstämd av att läsa det jag skriver eller tycker det hela känns allmänt trist så finns det ju tusen andra bloggar du kan läsa istället :-) När ens egen död blir verklig (som min blivit för mig under det senaste året) så är det ett bra tillfälle att rannsaka vad som verkligen betyder något. Och tro mig - löpning är inte ens med på listan. Däremot har löpningen blivit en symbol för att bli frisk.
Ja det är verkligen fint. Har haft kalla fötter inför en flytt just till området senaste halvåret och när jag läser om hur fint du upplever det (och hur bra löprundorna här är), blir jag lite lugnare. Tack för det!
Jag förstår att du tog det som du gjorde, samtidigt som jag tycker det var synd. Du har också helt rätt i att jag inte behöver läsa det du skriver.
Med vänlig hälsning // Lennart
Ja det är faktiskt roligt att gärdet används mer och mer! Varför onte liksom? Mer lopp, konserter och händelser, mindre tråkig öde plätt:)...
Snorkkis, jag förstår precis. Man vill ju bo där man trivs och det är inte alltid lätt att veta. Hoppas det böir bra.
Lisa, Gärdet är väl långt ifrån lika trevligt som Djurgården, men det har sin charm.
Skicka en kommentar