Jag är på en platå. Nyhetens (eller åter-nyhetens) behag har lagt sig lite. Det går ganska tungt. Och det går inte så mycket framåt med ork och muskler. Inte vad jag märker i alla fall. Men SKÖNT är det. Att få springa.
Jag är på en platå och det är meningen. I alla fall längd- och mängd-mässigt. Jag håller mig till totalt 30 minuter löpning varvat med gång. Jogg-intervallerna blir längre och längre vilket paradoxalt nog gör passen kortare och kortare eftersom gång-minuterna blir färre. Just nu harvar jag med tio stycken 3-minuters jogg-intervaller. Nästa platå-nivå är sex gånger fem minuter löpning. Kanske byter jag snart. Kanske stannar jag ytterligare ett pass eller två på den nivå jag är på nu. Jag har inte bråttom.
Jag är på en platå och det är meningen. I alla fall längd- och mängd-mässigt. Jag håller mig till totalt 30 minuter löpning varvat med gång. Jogg-intervallerna blir längre och längre vilket paradoxalt nog gör passen kortare och kortare eftersom gång-minuterna blir färre. Just nu harvar jag med tio stycken 3-minuters jogg-intervaller. Nästa platå-nivå är sex gånger fem minuter löpning. Kanske byter jag snart. Kanske stannar jag ytterligare ett pass eller två på den nivå jag är på nu. Jag har inte bråttom.
4 kommentarer:
Det är så roligt att läsa om att du springer igen!
Klokt att du inte har bråttom!
Platåer kan verkligen tära på tålamodet, men gäller försiktighetspincipen så gör den. Och någon annan princip är ju knappast klok just nu. Med lite miljöombyte på intervallerna - typ Nice - blir det ju dessutom mycket roligare.
Andréa, visst är det underbart! Efter 13 månader.
Rund, jo jag har kanske blivit lite klok på kuppen ;-)
Bureborn, miljöombyte it is för nu är jag i mammas skog.
Skicka en kommentar