Häl och tå i Nature

Jag brukar vilja ha vetenskapliga bevis. I söndags skrev jag lite ovetenskapligt om löpsteg. Idag fick jag en artikel skickad till mig av en kollega. Kollegor ska inte veta att jag bloggar... Sammanträffande?

Nåja, i alla fall finns artikeln i senaste numret av en av världens finaste vetenskapliga tidskrifter - Nature. (Jo vetenskapliga tidsskrifter är olika fina, man mäter det med impact factor. Nästan samma princip som att räkna blogg-besökare och antal länkar till en blogg, när jag tänker efter).

"Foot strike patterns and collision forces in habitually barefoot versus shod runners" är titeln. Från en forskargrupp på Harvard. Om hur löpare med och utan skor sätter i fötterna och vilka krafter det genererar.

Mycket intressant läsning tycker jag. Ni som hatar torr vetenskap kan sluta läsa här. Forskarna har letat reda på löpare som alltid sprungit i skor (USA), som aldrig sprungit i skor (afrika), som vuxit upp utan skor men som nu springer i skor (kenyanska tävlingslöpare) eller som vuxit upp i skor men nu springer utan skor/i skor utan häldämpning (american goes natural). De jämför också två grupper kenyanska tonåringar, de som har råd med skor och de som inte har det. Ett utmärkt forskningsmaterial. Fattas bara annat - Nature tar inte in vilken skräp-forskning som helst.

Det som är slående är att de välskodda (?) amerikanerna i 100% av fallen sätter i hälen först. När man tar av dem skorna sjunker siffran till 83%. Av de tävlande kenyanerna sätter 54% i framfoten först, trots att de har skor - tar de av sig skorna stiger siffran till 91% framfotsisättare. Slutsatsen (min egen) är att det är skorna som gör oss till hälisättare! Och ju tidigare vi får skor på fötterna desto mera häl-löpande.

Forskarna visar att kollisionskraften mot underlaget är mer än tre (!) gånger så stor om man sätter i hälen först, jämfört med framfotsisättning. Kraftöverföringen till själva steget blir dessutom jämnare om man springer på framfoten. Man behöver starka vader för att greja tekniken och man får sätta i hälen, bara inte först.

Det studien inte visar är huruvida fotisättningen har någon som helst betydelse för skador. Det ultimata beviset skulle kunna komma ur prospektiva studier (alltså studier där man följer många löpare ur varje grupp under lång tid och noterar skadefrekvens och art), men några sådana finns inte. Ännu.

Mitt nästa löppass är först på fredag. Jag tänker inte springa barfota. Möjligen försöker jag mig på lite framfotslöpning, trots skor.