När jag var ute och långskubbade med Ingmarie i lördags hälsade hon glatt på alla löpare vi mötte. MarathonMia gjorde likadant i gårdagens snöstorm. Jag hälsar alltid på mötande när jag springer på landet, men aldrig i krokarna runt där jag bor. Varför vet jag inte. Olika kultur tror jag. Kultur kan man ju ändra på. Eller man kan i alla fall försöka. Så vad säger ni - ska vi bli lite mer som bikers? Börja hälsa alltså... Jag ska. Och Mia har lovat. Ingmarie bara gör.
9 kommentarer:
Om du hälsar kan du också ge beröm om det ser bra ut, då lever upp verkligen upp till dina ambitioner. Allt gott!
Ett mycket bra initiativ tycker jag! Jag hejjar också ganska ofta, men ska försöka ännu mer!
Jag försökte med det där i början av min löpträning men fick bara konstiga blickar så jag har gett upp. :(
Jag ska också börja hälsa! Ciao :D
Jag är på! I morgon ska jag hälsa på andra galningar som är ute och plumsar!
Enda gångerna jag inte hejar är om jag babblar så mycket att det liksom inte hinns med, om jag är djupt försjunken i andra tankar eller om jag kör så hårt att jag har nog med att bara andas. ;-) Många tittar konstigt på migmen jag inbilar mig att de flesta faktiskt uppskattar det!
Jag som trodde att du ska bli en biker och susa fram på vägarna, med din svägerska i sommar. Vi gör så här; Du springer - Jag åker mc och hejar på. Deal???
Vill passa på och tacka för senast, med fantastisk gos mat och trevligt sällskap.
Kram Anne-Li
Jag försöker hälsa på folk, men de flesta jag möter vänder bort blicken! *Ledsen*
Erik, tack för att du påminner mig om mitt enda nyårslöfte. Kombinationstipset är smart ju.
Sofie, Miranda och Anna, bra - om vi kämpar på i typ 10 år kanske vi vänder kulturen! Det är det värt.
Petra och Daniel, jag vet, det är därför jag slutat när jag flyttat till "stan". Men nu ska jag börja igen. Det känns rätt.
Ingmarie, min inspiration!
Anne-Li, visst - om du åker tillräckligt fort så...
Skicka en kommentar