Man ska lyssna på kroppen säger de förnuftiga. Jag hör att min kropp vill springa. Jag lyssnar lite på vaden och hör att den är lite lätt tveksam till idén. Men bara lite. Nu sitter jag här efter nio kilometer och har ganska ont. Tre dagars vila räckte inte.
Så här glad var jag innan passet. Inte riktigt lika uppåt efteråt...
Imorgon är det testpass på löpandet enligt schemat. Vecka åtta ska jämföras med vecka två. Vaden säger spinning istället. Ska jag lyssna på vaden eller löparhjärtat? Får nog bli en liten diskussion med tränare Nilsson.
Jag är glad att det bara är en liten krämpa jag har, men de små krämporna är svåra att lyssna till och tolka rätt. Om man låter varje liten signal stoppa träningen blir det nog inte mycket av. Samtidigt finns ju risken att en liten krämpa utvecklar sig till en verklig skada om den ignoreras.
Gestaltterapi idag. Jag tränar på att lyssna inåt Och att låta det jag hör inifrån, från andra platser än intellektet, få större plats. Att lyssna inåt är inte min bästa gren. Yoga kan hjälpa till lite och vara ett komplement till terapin tycker min Ingrid. Men det är nog inte vaden hon tänker sig att jag ska lära mig lyssna till...
3 kommentarer:
Näpp! Inget testpass i morgon. Vi måste få bukt på det här innan du kör på hårt. Mail kommer.
Ingmarie, vi får vänta på testresultatet. jag som kände mig i slag på förra veckans tröskel...
Ditt tredje stycke är så väl beskrivet att jag förmodligen kommer att sno det rakt av när jag ska försöka förklara mina skador. Är det okej? :-)
Skicka en kommentar