Kanske inte det viktigaste kvinnosaksämnet men... Är det någon mer än jag som tycker att det fåtal kvinnor som lyckas ta sig till näringslivets topp väldigt ofta ser bra ut? Jag tror definitivt att kvinnors utseende kan ha betydelse för hur väl de lyckas i karriären. Och jag tycker att det är fel att det är så. Ebba Lindsö sa, på passion for business-frukosten jag var på, att hennes utseende och klädsel ofta refererats i olika sammanhang, medan hon aldrig hört motsvarande detaljer avhandlas om någon av männen i näringslivets topp.
Redan från barnsben får vi lära oss att det är viktigt att se söt ut... Jag tycker själv att det är jättekul med kläder och jag skulle aldrig gå osminkad till jobbet. Samtidigt vill jag inte ens tänka tanken att mitt utseende har vare sig positiv eller negativ inverkan på hur väl jag lyckas i min karriär.
Camilla skrev ett inlägg om att bli sams med sina lår. Benen har gått från att vara tjocka och fula till starka och funktionella beskriver hon. Jag vet inte om Camillas lår har förändrats särskilt mycket eller om hon helt enkelt accepterat dem som de är. Lite av båda kanske.
Jag har samma upplvelse, men lite tvärtom. När jag var liten fick jag någon kommentar eller två om mina tunna, pinniga ben - av min pappa. Kommentarerna var nog kärleksfulla, men jag hörde bara att jag var udda. Det var särskilt smalbenen och vristerna som var ovanliga. Ovanligt smala.
Jag ogillade länge kjol och om jag någon gång hade kjol hade jag lärt mig att tvärrandiga strumpor gör att benen ser lite kraftigare ut. Det har nog hänt att dubbla strumpor åkt på också - för att fylla ut lite. Precis som Camilla kommer jag numera överens med mina ben, så länge de vill springa utan knussel, och jag älskar att ha kjol. Men det tog många år att komma dit.
Sensmoral: Peka aldrig ut det kroppsligt udda för en flicka (eller pojke). Ens i all välmening. Sådana ord kan leva kvar och bli något stort att kämpa med i den flickans självbild.
Mitt senaste strumbyxinköp - förkärleken för tvärrandigt tycks ligga kvar i någon djup vrå. Det var inte lätt att "fota" sina egna ben. Jag noterar glatt att blixtskuggan snällar till tjockleken lite :-)Skulle ha provat funktionaliteten hos min vad idag efter yogan. Kö till löpbandet. Imorgon...
6 kommentarer:
Tänk att benen, som ändå känns som ganska harmlösa kroppsdelar orsakar sådant gissel.
Jag var också väldigt ovän med mina ben när jag var ton-åring. Problemet för mig var att de var för långa, och på den tiden tillverkades det tydligen inte extra långbenade byxor för spinkiga tjejer. Jag löste det hela så att jag drog ner byxorna/ kjolen att hänga på höften, och då trollade jag bort långbenen och fick dessutom vettig byx-längd. Och aldrig i livet tröjan innanför!
Nu har jag också blivit vän med benen, och tycker att långbenen är det absolut bästa på min kropp; både för att springa med och för att långa ben är rätt så snyggt.
Visst ska vi vara stolta över våra ben!
Vilka osannolikt balla, och snygga, strumpbyxor. Än en gång har du visat att du har bra smak. :-)
En annan "akilles-kroppsdel" hos många (ffa kvinnor..) är magen! För att inte tala om rumpan!
Jag tror att jag vissa perioder har tyckt illa om varenda kroppsdel på min stackars kropp... Snacka om bortkastad tid och energi!
Visst är det märkligt att vi inte bara kan vara nöjda. Inte så att man ska strunta i sin kropp men oavsett hur mycket vi tränar, äter "rätt" och klär oss i "smickrande" kläder så kommer vi att vara OLIKA. Och det är ju en himla tur det. Tänk om alla skulle se ut som de retuscherade superfolket?
F.ö. tycker jag det är ganska sorgligt att vi ens ska behöva ha en speciell kvinno-dag...
Snygga ben! Snygga strumpbyxor också!
Sofie, Visst är det knäppt! Att man till och med kan nojja över det som anses snyggt av andra. Själv är jag bra på att fålla byxor :-)
Erik, köpta på Åhléns utifall du är sugen på ett par ;-)
Ingmarie, precis! Jag har nog aldrig träffat någon tjej som inte kan hitta några utseende-fel på sin kropp! Sjukt vad energi det kan ta.
Camilla, dina ben är också snygga - ser urstarka ut!
Svårt att hantera beröm?
Skicka en kommentar