Sifferterapi

Det är inte utan att jag har lite lätt panik just nu. Fyra veckor helt utan långpass (och med stor kilometerbrist) är inte riktigt kompatibelt med mina mål. Men det är ju så det är att vara löpare. Ibland.

Min personlighet är sådan att jag ganska lätt glömmer problemen. Ett klockrent exempel är när en läkare över en av döttrarnas sjukhussäng frågade om dottern haft mycket problem med luftvägarna som liten. Min man och jag svarar i mun på varandra: jag säger "nej, inga problem", och han säger "ja, jätteofta"... Har insett att min man ligger närmre sanningen och att jag glömmer sådant. Om någon månad eller två kommer jag kanske inte minnas att mars var en skitmånad träningsmässigt.

Samma personlighet gör att jag överskattar min träningsflit. Har därför börjat föra en lite mer noggrann form av träningsdagbok - i excel. Den skickar jag till Ingmarie varje söndagskväll. Och ska jag vara riktigt ärlig har denna redovisningsplikt lett till att ett och annat pass trots allt blev av.

Bilden har inget med texten att göra. Mer än att blommorna tröstar mig lite... Fick dem av min käre P.

Så var det det där med sifferterapin. När Ingmarie började hjälpa mig med min träning ville hon först få en bild av upplägget inför 2009 års mara. Jag transformerade metodiskt data ur handskrivna träningsdagböcker in i excel.

I morse roade jag mig med en jämförelse - 2009 mot nu. Förra året hade jag gjort tolv långpass vid denna tid, i år har det blivit tio. Jag räknar snabbt ut att jag får plats med nio till, ett per vecka fram till näst sista helgen. Förra året slutade totalen på 19 - jag kan alltså komma ikapp, förutsatt att alla kroppsdelar skärper sig och samarbetar. Ännu mer uppmuntrad blev jag när jag tittade på tillryggalagda kilometrar: 606 i år jämfört med 506 vid samma tid förra året. Trots senaste veckornas kilometerbrist! Till detta ska läggas en hel del alternativträning. Sådär ja, nu känns det bättre!