Jag skulle skriva om min fartlek. Den jag till slut kom mig för med att göra efter en längre arbetsdag än planerat.
Jag läser några bloggar. Vissa människor tycker man sig komma nära bara genom att läsa och kommentera inlägg. Underligt i sig. Men Saras häl, Ingmaries fötter och Daniels Vilja och Klara sätter mina löpbandsvedermödor i perspektiv. Blogg-orden tar slut. I alla fall för idag.
2 kommentarer:
Precis, jag hade precis skrivit mitt inlägg när jag nu surfade in hos Daniel...man får lite perspektiv på sina I-landsproblem...
Staffan, Visst. Ibland är det bra att bli påmind om futtigheten hos en del saker man irriterar sig på i sin vardag... Som trasiga löpband, som var det jag skulle skriva om.
Skicka en kommentar