De små yoga-framstegen gläder mig. Jag kan sitta en stund, rak i ryggen, i skräddarställning utan att plågas ihjäl. Mina tår når nästan marken i plogen och hälarna är bara typ tre centimeter från yoga-mattan i hunden.
I mina yoga-klasskamraters ögon är jag nog fortfarande ett kylskåp. Men i mina ögon glittrar lyckan över framstegen. De är små men tydliga. I alla fall för mig.
Att jag sen får sendrag av sköldpaddelyft och inte kan sitta på mina hälar - det bortser jag ifrån just nu.
3 kommentarer:
Tur att yoga inte handlar om prestation och att jämföra sig med varandra. DU gör framsteg och det räknas för DIG och DIN kropp!
Låter som stora framsteg om jag nu hittade rätt övningar på Google, ja och då förstås jämför med min något frysskåps lika framtoning =)
Peace Love och Löparskor!
Miss Agda, touché - jag ska då tävla i allt...
Jesper, du måste prova yoga! Då vet du snart vad jag pratar om.
Skicka en kommentar