Hundägare och löpare

Vi har ett gemensamt - hundägarna och vi löpare; Att vara ute i alla sorters väder.

Det blåser halv storm. Himlen är blåsvart. Naturen känns in på bara skinnet. Det betyder inte att jag fryser - det gör jag sällan när jag springer. Mer en känsla av att det finns krafter som jag, eller vilken annan människa som helst, inte rår på. Och att jag finns där mitt i. Jag tycker om att vara ute. Solen måste inte skina. Och en dag som denna, när jag springer sakta sakta gör mig vinden ingenting.

Jag möter hundägare. Jag möter löpare. Ingen annan är ute.

Jag gör inga försök att springa ifrån något virus. Istället tar jag det ultralugnt för att inte utmana förkylningen som fortfarande lurar i kroppen. Tempot är snäppet långsammare än mitt långpasstempo och pulsen håller sig snällt på en för mig mycket låg nivå. Det är ett friskhetstecken och det gör mig nöjd. Jag rår inte på vinden, men viruset rår inte på mig. I alla fall inte idag.

Näsdropp kan man träna med. Men om halsen gör ont - då gör man bäst i att låta bli. Jag har några träningsregeler när det är förkylt. De finns här.