För det mesta sover jag gott. För det mesta oroar jag mig inte. Men ibland så. När tankarna snurrar runt runt har jag ett knep - att sätta ner tankesnurret på papper (eller i datorn). Det går lättare att släppa sen. Och sova.
I min storstädning hittade jag följande rader. Nedskrivna av en orolig anneliten inför maran 2010. Min första mara med tränare och bloggläsare, och med ett för mig tidsmässigt tufft mål:
Jag springer för att må bra. Jag har mål med min träning för att den ska vara mer motiverande och roligare. Inför maran 2010 har jag redan uppnått mitt huvudsakliga mål – det vill säga att göra träningen roligare – den har varit rolig!
Mitt mål med själva maratonloppet är att ha kul. Jag kommer att vara nöjd med mig själv för att jag försöker. Jag kommer att vara nöjd med mig själv när jag går i mål. Bara skada/sjukdom kan stoppa mig från att gå i mål. Sannolikheten är stor, om jag är frisk och mår bra, att jag gör en bättre tid än någonsin tidigare. Då ska jag fira extra mycket.
Om jag måste bryta eller gör en sämre tid än tidigare på grund av omständigheter jag inte råder över – då kommer det fler tillfällen.
Jag har alltid mina gamla resultat – om jag misslyckas i år så betyder det inte att jag inte kan – för det vet jag redan!
Så här i backspegeln känns det lite löjligt att jag var så stressad. Jag är ju bara en motionär ju. Tänk att vara elit med hela Sveriges förväntningar på sig. Vilken press det måste vara.
Jag var på starta eget-dag igår. Jag kom att prata med en kvinna från Mora. Hennes affärsidé är att träna elitskidlöpare i mindfullness. Jättebra tror jag.
5 kommentarer:
Bra resonerat Anneli, och jag tycker inte att din stress var löjlig. Är man en människa som vill presetera så är man, det kan inte förnuftet städa bort. Det bor där dag ut och dag in. Ha det fint!
Spännande idé!
och jag tror det är bra att påminna sig om det där ibland. Även om man vet att man är bra oavsett så behöver man kanske få det svart på vitt på nåt sätt.
Klokt att skriva ner tankarna. Jag brukar berätta saker som tynger för min man (ibland mitt i nätterna också) och det hjälper så gott som alltid.
Spännande med starta eget dag; och blir spännande att se vad du kommer att starta för verksamhet!
Klart jag unnar dig en bra nattsömn men när den infinner sig snarkar du så till den milda grad att garaget blir min enda möjliga tillflyktsort. Stengolvet är hårt och kallt...
Erik, är man inte det minsta stressad så är man inte taggad heller. Lite så var det nog i NY faktiskt. Men där hjälpte publiken till att tända gnistan under själva loppet ändå.
Andréa, att skiva för sig själv är bra. Orsakssamband blir tydliga. Nu visade jag just detta på bloggen, men jag kan väl erkänna att det är lite redigerat. Ett par rader som är bara mina tog jag bort. Finns en del jobbigare ämnen än maraton som behandlats likadant. Prova någon gång när/om du behöver.
Snorkkis, vilken bra man! Min man lyssnar jättebra på min oror, men mitt i natten? Nja, då ska det nog vara viktigare saker än ett lopp :-)
Patric, konstigt, jag tycker det är du som snarkar.
Skicka en kommentar