lördag 1 september 2012

Minding my own business

Kvinnan bredvid mig lassar på. Tungt. Hon rycker och sliter och tekniken är fel. Mest på grund av att hon har för mycket vikt på body pump-stången. Hon kommer att skada sig tänker jag. Men jag säger inget. Förstås. Minding my own business.

En för mig främmande passdeltagare är inte mitt ansvar. Men när ska man egentligen oombedd ge goda råd? I alla välmening. Och när ska man hålla tyst? Det är enklare att hålla tyst. När det handlar om främlingar.

Annat är det med blodsbanden. En nittonårig dotter är i teorin inte längre mitt ansvar. Men i praktiken är det så svårt - i alla fall för mig - att släppa. Att låta bli att oombedd ge råd. Att låta bli att förmana och varna. Att låta henne göra sina egna misstag. "Men mamma! Skärp dig!" säger hon. Jag tänker att jag ska skärpa mig. Försöka hålla tyst.


3 kommentarer:

Västgötskan sa...

Jag tror det hänger ihop med hur man som person klarar av att ta kritik. Jag hade varit tacksam om någon sa till så jag inte skadade mig.

Sen finns det säkerligen de som blir skitsura... Men... Ja, svårt läge. Helt klart!

Ingmarie sa...

Och säkerligen beror det på HUR det sägs. Man kan ju lite försynt fråga om man får ge ett råd/tips. :-)
Att rådge dottern förstår jag du vill och att det är svårt. Men så länge hon bor hemma får hon nog stå ut. ;-)

anneliten sa...

Västgötskan, tror att hon ville vara imponerande med sina tunga vikter - så hon var nog inte mottaglig för kritik tror jag.

Ingmarie, dottern bor ju hemma, men är nästan aldrig hemma. I fredags bjöd hon mig på restaurang faktiskt. Inte ett enda råd bad hon om dock.