måndag 8 oktober 2012

Pizza passar utmärkt som löparmat

Pizza är kanske inte vad gemene löpare förknippar med bra löparmat. Gissar jag. Men jag gillar pizza. I alla fall när den är hemmagjord. Då känns den mindre onyttig på något sätt.

Extra bra löparmat är pizzan (den hemlagade) om man betänker att man faktiskt kan springa en runda medan degen jäser. Trettioen minuter löpning, tre minuter stretch och en snabb dusch hann jag med under de fyrtio minuter degen skulle jäsa. Nåja, det är ingen katastrof att jäsa degen lite längre. Och njuta av duschen. För utöka passets längd törs jag inte riktigt ännu. Hälen tycks fortfarande ha lite rest-trilsk i sig nämligen.

Men det var en stund där idag när jag faktiskt kände mig som en löpare igen. Lätta steg med driv. Flow. Fötter som liksom studsar mot underlaget. Härlig omväxling till tung tant-känslan jag haft ett tag.

Nej det är inte salami. Det är färska fikon. Och chèvre. Några valnötter. Tomater och vinägerkokt rödlök till. Mmm.

6 kommentarer:

Sara sa...

Härligt med fötter som studsar! Och pizzan ser riktigt god ut också

Löpning & Livet sa...

Roligt med flow! Och gott med hemmapizza! Mycket godare ön köppizza tycker jag. Även om en och annan sådan också slinker ner.

Karin sa...

Åh vad sugen jag blev på hemmagjord pizza nu! Håller med, mycket godare än köpepizza :)

Erik sa...

Pizzan ser helt fantastiskt ut, och vem kunde inbilla sig att det skulle vara salami? ;-) Och en sak till, gillar ordet resttrilsk. Lev väl!

Anna (Orka mera) sa...

Underbart att läsa att du är på väg tillbaka nu. Så hoppas vi hälen slutar resttriskas, även om det skulle innebära att du bränner pizzan för att du liksom inte kan sluta springa!

Jenny sa...

Härligt att det funkar med löpningen igen! Pizza är gott! Hemlagat ska det vara!