Förra julen önskade jag mig en pannlampa. Tydligen hade jag varit tillräckligt snäll. För jag fick en. I snart ett år har jag haft den lampan liggande i en låda. Inte en enda gång har jag rört den. Ikväll kanske? Men näe. Med all snö som lyser upp och med upplysta gator som enda tänkbara vägval i snömassorna känns det onödigt.
Utanför dörren blir jag bländad. Igen och igen. Det tycks vara jag och lastbilarna som är ute på vägarna vid halv tio en torsdagskväll i Huddinges villakvarter. Lastbilarna lastar flitigt snö på sina flak - för transport till någon okänd annanstans. Bort från våra villavägar.
En hel del snö är kvar trots lastbilsflit. Och jag slirar omkring. Till slut når jag ändå mitt utflyktsmål. Julljushuset. Ett hus upplyst av 300 000 lampor. I adventstider springer jag till just det huset någon mörk kväll. Tittar på ljusglimret. Springer hem. Knappt åtta kilometer. Utan pannlampa. Min väg är ändå hyfsat upplyst - av lastbilar och julljus.
Utanför dörren blir jag bländad. Igen och igen. Det tycks vara jag och lastbilarna som är ute på vägarna vid halv tio en torsdagskväll i Huddinges villakvarter. Lastbilarna lastar flitigt snö på sina flak - för transport till någon okänd annanstans. Bort från våra villavägar.
En hel del snö är kvar trots lastbilsflit. Och jag slirar omkring. Till slut når jag ändå mitt utflyktsmål. Julljushuset. Ett hus upplyst av 300 000 lampor. I adventstider springer jag till just det huset någon mörk kväll. Tittar på ljusglimret. Springer hem. Knappt åtta kilometer. Utan pannlampa. Min väg är ändå hyfsat upplyst - av lastbilar och julljus.
5 kommentarer:
Jag undrar lite hur man klarar av att ha sådär mycket ljus. Lite är ju fint och mysigt, men allt det där? Bra kämpat i snön iaf!
Det här med behovet av att använda en pannalampa måste vara individuellt, och hänga ihop med personens utstråling.
Jag har träffat dig ett par gånger och jag anser inte att du behöver en pannalampa. Din utstrålning räcker gott, men vad säger Patric? Han måste ändå veta bäst :-).
Haha, vilken jädra julpyntning! Den var riktigt avancerad...
Inna älvsjöspåret fick lampor (som jag ju aldrig ens fått använda pga skadadn) var det helt nödvändigt att ha lampa i pannan. Men springer man längs vägar klarar man ju sig:) Speciellt om grannarna pyntat sådär;)
Andréa, det finns granna också - undrar vad de tycker.
Lennart, det var Patric som köpte pannlampan åt mig :-)
Lisa, inser att jag inte heller använt Älsjöspårets lampor som jag ju faktiskt bidrog till på det där ljusruset.
Tänk, så olika det kan vara. Jag har använt pannlampan på alla mina pass den senasrte veckan. Skulle inte klara mig utan den. I skogen öser jag på med fullt ljus och när/om jag kommer ut i bebodda områden drar jag ner på ljuset och har lampan mest för att synas.
Skicka en kommentar