Kvart i sex en fredagskväll väldigt nära jul hoppar jag i Eriksdalsbadets bassäng. Med en blå flytdyna runt midjan. Ingmarie och Lisa är redan i vattnet. Med likadana flytdynor. Vi trampar vatten och babblar. Vi är glada att nästan inga andra badar. Vi kan vattenlöpa i bredd. Och babbla. Om hälsenor och andra trilskande kroppsdelar. Som hindrar löpningen. Och om kokosolja.
I bastun pratar vi överlevnadsstrategi. Hur klarar man sig egentligen igenom en julhelg med stängda gym? Eller en julhelg långt ifrån stan utan något uppenbart ställe att hänga upp TRXen på? Kan man springa klarar man ju julhelgen enkelt. Kan man inte springa får man kanske nöja sig med stavgång. Hmm. Eller i värsta fall låna kusinernas skidor. Det är bara vi i bastun. Ingen hör oss. Och det är kanske tur det.
I bastun pratar vi överlevnadsstrategi. Hur klarar man sig egentligen igenom en julhelg med stängda gym? Eller en julhelg långt ifrån stan utan något uppenbart ställe att hänga upp TRXen på? Kan man springa klarar man ju julhelgen enkelt. Kan man inte springa får man kanske nöja sig med stavgång. Hmm. Eller i värsta fall låna kusinernas skidor. Det är bara vi i bastun. Ingen hör oss. Och det är kanske tur det.
4 kommentarer:
Hehehe, jag täbkte inte ens på att vi är lite udda. Är så van att guppa runt i dynan och prata träningsnarkoman-språk i bastun;)
Men det där med att överleva julhelgen som "alternativtränare" ute på landet är onekligen klurigt...
Haha! Inte då! Ni låter helt normala tycker jag! :-))
Ha en riktigt fin jul!
Kram M
Haha! Det är vi som är normala och alla andra onormala. ;-)
Lisa, lycka till med alternativen. Hoppas träsket är plogat :-)
Västgötskan och Ingmarie, lite udda känner jag mig i mitt blåa flytbälte. De allra flesta har inte ett sådant. Jag tror också att de flesta över lever utan träning över julhelgen utan att fundera särskilt mycket över hur.
Skicka en kommentar