Isen är borta. I alla fall på de flesta vägar. Efter sig har vinterväglaget lämnat rullgrus och sanddrivor. I Huddinge har det inte snålats i vinter. Verkligen inte. Tjocka lager av grus och sand täcker trottoarer och gångvägar. Det gör väl inte så mycket egentligen. Mer än att det är lite lösare och vingligare att springa på.
Men jag undrar lite om det kanske kan vara grusets fel ändå. Grusets fel att mina vader är spända och stela. Jag har inte bytt löpteknik. Inte medvetet i alla fall. Jag har ett par av mina insprungna skor. Jag springer inte överdrivet hårt eller långt. Ändå ömmar vaderna.
Men jag undrar lite om det kanske kan vara grusets fel ändå. Grusets fel att mina vader är spända och stela. Jag har inte bytt löpteknik. Inte medvetet i alla fall. Jag har ett par av mina insprungna skor. Jag springer inte överdrivet hårt eller långt. Ändå ömmar vaderna.
5 kommentarer:
Ja sand är ju notoriskt för att slita på vader och hälsenor, så kanske är grus lite av samma sak?
Ja sand är ju notoriskt för att slita på vader och hälsenor, så kanske är grus lite av samma sak?
Ut i skogen! :-)
Lisa, jag får låtsas att jag är på en sandstrand eftersom jag ändå tar smällen som om...
Rund, Jag skulle gärna, men då får jag pulsa i meterdjup snö istället.
Ja, jag tror att det är grusets fel!
Det lilla släppet när du skjuter ifrån påverkar. Det tror jag för jag känner lite lika dant.
Skicka en kommentar