Man borde förbereda folk på dessa saker. Tala om för dem att odödligheten är dödlig, att den kan dö, att sådant har inträffat, att det fortfarande inträffar. Ett par meningar ur Marguerite Duras bok "Älskaren". Boken vi just läst i "min" bokklubb.
Mina barn är unga vuxna. De påminner mig om känslan av odödlighet som jag minns den från när jag var ung vuxen. Inget ont kunde hända. Och om det onda hände så skulle nog såren läka. Helt.
Att ha ett hjärta som inte är friskt är nyttigt för mig. Också. Det omdanar min världsbild och min bild av mig själv som obotligt positiv. Odödligheten finns inte. Att allt ska bli bra är inte längre självklart. Tiden i livet ska tas till vara.
Mina barn är unga vuxna. De påminner mig om känslan av odödlighet som jag minns den från när jag var ung vuxen. Inget ont kunde hända. Och om det onda hände så skulle nog såren läka. Helt.
Att ha ett hjärta som inte är friskt är nyttigt för mig. Också. Det omdanar min världsbild och min bild av mig själv som obotligt positiv. Odödligheten finns inte. Att allt ska bli bra är inte längre självklart. Tiden i livet ska tas till vara.
6 kommentarer:
Väldigt tänkvärt!
Man jag undrar jag. Det går förstås att tala om för folk att odödligheten är dödlig, men frågan är om man fullt ut kan inse vad det betyder förrän man befinner sig i situationen. Försöka förstå är en sak. Verkligen göra det en annan. Men jag försöker.
Kram!
Ännu en klokskap från en kvinna som jag beundrar och är glad att ha i min vänkrets. Kram!
En viktig påminnelse som jag tror de flesta av oss behöver från och till. Livet ska tas till vara!
Verkligen tänkvärt. Man ska ta vara på alla stunder, ögonblick och dagar!
Kram M
Det är som det där ordspråket "Värna om de små sakerna här i livet för i framtiden kommer du upptäcka att de små sakerna var de stora sakerna" :-).
Du är bra!
Bureborn, jag tror man kan. Och jag tror man ska. Det är nog först då man tar vara på de saker i livet som är av värde.
Erik, har just läst om din pappa. Så vackert! Och så starkt av dig att ställa alla frågorna.
Anna, visst är det. Samtidigt är det en balansgång. Om man går omkring och tänker att man ska dö och inte planerar framåt så är ju inte det heller särskilt bra.
Rund, för mig ha det blivit så tydligt att jag tycker att mitt liv är bra som det är. Jag ser inte att jag behöver ändra något för att det snart kan ta slut. Och det är en vilsam insikt.
Lennart, för mig är de stora sakerna barn, man och vänner medan prylarna går fet-bort som mina barn skulle säga. Inte särskilt kontroversiellt eller ovanligt kanske, men ändå.
Skicka en kommentar