Alltså. Det gnälls en del på vården. Och visst - jag hade en av mina värsta nätter ever på akuten för snart tre veckor sedan. Men hjärtkliniken på Huddinge sjukhus - de är bara something else. Underbara. Smidiga. Serviceinriktade (känns kanske lite som fel ord, men...).
De vill inte släppa iväg mig i ett flygplan utan att kolla att elektroderna sitter där de ska inuti mitt hjärta (jo, de kan lossna - särskilt om man råkar lyfta eller vifta med armen den första tiden). Egentligen ska jag kollas först 4-6 veckor efter operation. Egentligen finns det inga tider tidigare än så. Men den ur-schyssta sköterskan klämmer in mig INNAN mottagningen öppnat en måndag morgon. Som idag. För att jag ska kunna ta fakir-flyget tisdag morgon.
Via en liten trådlös grunka tar sköterskan över kontrollen. Hon pace-ar mitt hjärta. Det känns märkligt. Hjärtklappning stillasittande. Utanför min kontroll. Nu är väl hjärtfrekvensen för det mest utanför min kontroll, men ändå. Att någon annan styr är nytt.
Elektroderna sitter bra. Men mitt hjärta är krumbuktigt. Kamrarna drar allt som oftast ihop sig utan att förmaken gjort sitt. Det visste jag ju. Ventrikulära extraslag. Det är de som kan bli farliga om de blir många på rad. Sköterskan drar upp frekvensen från min naturliga 40-plus puls till 60. Genast ser det lugnare ut. Extraslagen får inte lika många chanser när hjärtat depolariseras oftare. Jag protesterar. Jag vill ha tillbaka min egen puls. Och det får jag. Manicken är bara där för att ge mig en stöt om det behövs. Och än så länge har det inte behövts. Inte ens varit i närheten. Det ser sköterskan. Allt är nämligen inspelat. Mitt hjärta spelas in 24-7.
De vill inte släppa iväg mig i ett flygplan utan att kolla att elektroderna sitter där de ska inuti mitt hjärta (jo, de kan lossna - särskilt om man råkar lyfta eller vifta med armen den första tiden). Egentligen ska jag kollas först 4-6 veckor efter operation. Egentligen finns det inga tider tidigare än så. Men den ur-schyssta sköterskan klämmer in mig INNAN mottagningen öppnat en måndag morgon. Som idag. För att jag ska kunna ta fakir-flyget tisdag morgon.
Via en liten trådlös grunka tar sköterskan över kontrollen. Hon pace-ar mitt hjärta. Det känns märkligt. Hjärtklappning stillasittande. Utanför min kontroll. Nu är väl hjärtfrekvensen för det mest utanför min kontroll, men ändå. Att någon annan styr är nytt.
Elektroderna sitter bra. Men mitt hjärta är krumbuktigt. Kamrarna drar allt som oftast ihop sig utan att förmaken gjort sitt. Det visste jag ju. Ventrikulära extraslag. Det är de som kan bli farliga om de blir många på rad. Sköterskan drar upp frekvensen från min naturliga 40-plus puls till 60. Genast ser det lugnare ut. Extraslagen får inte lika många chanser när hjärtat depolariseras oftare. Jag protesterar. Jag vill ha tillbaka min egen puls. Och det får jag. Manicken är bara där för att ge mig en stöt om det behövs. Och än så länge har det inte behövts. Inte ens varit i närheten. Det ser sköterskan. Allt är nämligen inspelat. Mitt hjärta spelas in 24-7.
5 kommentarer:
Vilken avancerad grej. Och skönt att du känner att du får den bästa vården!
Vilka fantastisks grejer det finns!! Och skönt med så bra vård. Jag har också bara blivit bra bemött. Men suttit på barnakuten en hel natt... Trist att något så viktigt får alldeles för lite resurser.
Härligt att du blir väl omhändertagen, kollad och under uppsikt! Känns jättetryggt att veta!
Härligt att de tar väl hand om dig, servar och hittar lösningar! Min erfarenhet av vården är att när man väl kommit in i "systemet" blir man väl omhändertagen (oftast), men innan man kommit till rätt avdelning/läkare - frustration!
Hoppas flygresan gick fint!
Låg puls är ju ofta ett tecken på god form, men inte alltid alldeles hälsosamt. I min släkt finns vissa äldre med så låg puls att man överväger att tvinga upp den nattetid för att inte blodet ska flyta för långsamt och ge för dålig syresättning.
Snorkkis, väldigt high tech. Ca 3000 i Sverige har en.
Andréa, ja på barnakuten har man ju suttit. I många timmar. ofta med endast en godisautomat som energikälla... Men när man väl fått komma in har vården varit bra tycker jag.
Anna, ja det är tryggt. Samtidigt känns det lite läskigt att veta att jag kan få en rätt kraftig och smärtsam stöt. Bättre det än att dö knall fall förstås :-)
Bureborn, 28 slag/min uppmätte man visst när jag låg och sov på sjukus... Nu har jag en pace-funktion som går in vid 40 slag/minut. tror min låga puls är en kombination av ett stort och fortfarande rätt starkt hjärta i liten kropp och betablockerare. Tror jag är hyfsat syresatt trots allt.
Skicka en kommentar