Jag minns dagarna efter min första mara. Jag hade så ont. Jag kunde knappt gå. Jag kunde knappt sova. Och det ondaste onda var låren. Då läste jag någonstans att den som springer rätt ska känna av vaderna mest. Hrmf. Lite förnärmad blev jag allt.
Sedan dess har min löpning utvecklats. Och de senaste marorna har jag inte alls haft så där jätteont. För jag har varit bättre tränad.
Nu är jag inte tränad alls. Jag börjar mycket försiktigt.
Tänk att tio minuter löpning kan ge mig ont i vaderna. Inte så att jag inte kan sova, men kännbart. Tänk att jag tycker att det är så skönt. Jag njuter av träningsvärk.
Sedan dess har min löpning utvecklats. Och de senaste marorna har jag inte alls haft så där jätteont. För jag har varit bättre tränad.
Nu är jag inte tränad alls. Jag börjar mycket försiktigt.
Tänk att tio minuter löpning kan ge mig ont i vaderna. Inte så att jag inte kan sova, men kännbart. Tänk att jag tycker att det är så skönt. Jag njuter av träningsvärk.
5 kommentarer:
Det är verkligen sjukt, du får springa!!!
Och ja det är helt underbart med träningsvärk!! Bästa smärtan, utan någon som helst tvekan. :)
Bered dig på mer...
Hurra vad bra! Och vad kul! Jippie! Glädjeskutt. Lyckotår. Exakt vad du vill i form avglädjeyttring. kram från oss tre. Den fyrbenta sover lyckligt. Tack för att du/ni tar hand o m Freja så fint som ni gör. Hon älskar att vara med er. :-)
Bästa smärtan!!
Så härligt att läsa din blogg nu :)
Lufsa lugnt! Ta det varligt så kroppen hinner med. Jag vet hur lång tid det kan ta *skrattar*
Lisa, sjukt... Sjukt härligt.
Erik, hon är helt underbar lilla F!
Lisa, visst är träningsvärk skön. Utom när den gör så ont som den jag fick efter första maran.
Maria, jag ska låta det ta tid. Jag vet ju ändå att jag inte får springa för fullt och då är meningen med att stressa på i princip obefintlig.
Skicka en kommentar