Dygnsrytmen styrs av ljuset. Melatonin, som gör oss sömniga, hindras från att bildas och insöndras så länge tillräckligt med ljus träffar våra näthinnor. Om vi lever helt ljusfritt har vi fortfarande en dygnsrytm. Den kallas free running circadian rhythm och är i de allra flesta människor några minuter längre än 24 timmar. Varje dag fungerar ljuset som en reset-knapp så att kroppsklockan inte ska bli osynkad med dygnet. Någon har påpekat att den naturliga dygnsrytmen stämmer bättre med längden på dygnet på Mars... Who knows - kanske är vi marsmänniskor ändå? Några kanske mer så än andra (de morgontrötta tänker jag).
Vi har massor av andra processer i kroppen som har en naturlig circadisk rytm. Metabolism och kroppstemperatur till exempel. Det borde betyda att det finns mer eller mindre optimala tider på dygnet att träna på. Det måste jag ta reda på mer om i min vetenskapliga approach till maratonträning :-). Min egen kropp, trots morgonpiggheten, är nog lite mindre stark på morgonen än på eftermiddagen. Det känns i alla fall så på morgon-pumpen. Morgonlöpning är oftast tungt för mig, men då har jag frukostbrist och blodsockret nere i tårna som "confounding factor".
2 kommentarer:
Vad intressant! och visst finns det tillfällen som är bättre lämpade för träning. fast egentligen inte... Enl. en stor undersökning så visade det sig att bästa tiden för att träna hårt var den tiden man är van vid att träna. Logiskt... Så med tanke på Stockholm är det ganska bra att köra en del hårda och långa pass vid 14-tiden. Sen vet man ju att under vissa tider på dygnet är man mer smärttålig (tror det är em) och under vissa tider mer "smart" (tror det är fm) beroende på hur olika hormoner, enzymer och annat produceras. Flödet av olika ämnen är ju liksom inte konstant och statiskt. Kommer aldrig i håg vilket bara...men jag kan ta reda på det! :-)
Gud vad rörigt! :)n Ju mer man vet desto mer kan man kanske styra sitt liv och leverne, men samtidigt känns det som det också kan bli ett hinder, dvs. att man påverkas negativt av att man vet för mycket. Inte konstigt att en del människor blir hypokondriker, plötsligt kan ett symptom tolkas som att man har drabbats av alla möjliga sjukdomar och brister!
Skicka en kommentar