Två kvällar i rad har jag övertalat mig själv att träna på just denna obekvämlighet. Med en bok i högsta hugg går det förvånansvärt bra. Jag inser att jag faktiskt bryr mig mindre och mindre om vad de andra gästerna tänker om min ensamhet. För det är nog det som är kärnan - att andra ska tycka synd om mig som till synes inte har en enda vän i hela världen. Fånigt, jag vet.
I kväll var det så dags för en annan obekvämlighet - att gå på officiell tillställning med mingel och sittning utan att känna någon. Kongressmiddag på Tivoli. Jag har inte alls svårt att prata med främlingar - det är inte det, men jag oroar mig för att hamna i ett sällskap där alla redan känner varandra och lämnas utanför samtalen. Nu blev det inte så. Hittade ett gäng "down under"-doktorer att frotera mig med. Trots att de var gamla bekanta inkluderade de mig snabbt och naturligt i sin gemenskap.
Mina nya löparskor är allt annat än obekväma. I tidig morgontimme (nåja halv åtta var nog klockan när jag gav mig ut) tog de mig på en ny tur i krokarna runt Kongens Nytorv, där jag bor.
Från Kongens Nytorv kan man betrakta denna blomstervägg. Det tog mig någon minut eller två att inse att arrangemanget föreställer Europa. Man kan läsa sig till att väggen symboliserar ekosystemets mångfald.
6 kommentarer:
Du obekväm, det är nog något som sitter i huvudet i så fall för inte märks det. Du om nån hittar alltid nån att prata med. Tur att jag har dig som vän för tråkigt blir det aldrig
Vilken tur att det går att blanda obekväma händelser med mer bekväma ;)
Fasaden med blommor som illustrerar Europa - annorlunda, rolig och fin.
Fin bild!
Jag har nog aldrig ätit på restaurang ensam, kan tänka mig att det känns lite obekvämt...
Måste lite nyfiket fråga om du var på stjärnrestaurangen Nimb där på tivolit på mingel? Och fick du åka några karuseller?
Jag tycker också att det känns mindre bekvämt att äta själv. Typ lunch eller så funkar bra, men middag nja... Jag har för (o)vana att istället ta med mig mat och äta liksom i farten, vilket inte är det mest hälsosmma. Kommer ihåg att jag blev helt ställd när jag var i Paris förra året, och skulle gå ut för att hämta ngt att äta på kvällen och verkligen ingen gick ens med en kopp take away kaffe och inte kunde man ta med sig mat som take away heller. Och det kändes inte speciellt roligt när jag sen satte mig ner ensam, men något som man faktiskt skulle kunna lära sig att uppskatta.
Malin, just det - det sitter i huvudet. Vi måste ses snart!
Pernilla, För det mesta är jag som tur är bekväm med situationen.
Daniel, jag rekommederar inte att gå ensam om man inte måste - det är MYCKET trevligare med sällskap.
Sofie, prova bokknepet nästa gång du är ensam i Paris. För i Paris sitter man ju ner och äter ;-)
åh det var länge sedan jag tittade in här, måste lägga till dig på bloglovin! det där med att äta ensam på restaurang övar jag på då och då. det som är jobbigt är att inte var man ska vila blicken. jag älskar att sitta ensam på café och titta på folk - men det känns inte riktigt rätt att sitta på restaurang och göra samma sak... men då är såklart bok en bra lösning. fast jag skulle ha svårt att koncentrera mig.
Skicka en kommentar