"Tack för boken - det var den som fick mig att se mer seriöst på min löpträning". Ett sms från en glad vän som överträffat sitt mål - att springa Stockholm halvmarathon under två timmar - med mer än 10 minuter. Boken jag gav henne var Ingmaries "löpträning".
Vissa böcker vill jag ha. Hålla i. Läsa på riktigt. Andra lyssnar jag gärna på. När jag springer långpass (DET var länge sedan) eller diskar till exempel. Det ena roligare än det andra. Ett nytt sätt att få tag på ljudböcker uppenbarade sig för mig när jag sprang Midnattsloppet. Små kuponger med koder till gratis-test delades ut. Till Storytel. Man streamar ljudböckerna till mobilen. Nu är jag spänd över om gårdagens byte av mobil - mitt i "Buzz" Anders de la Mottes fortsättning på "Geim", kommer att störa min lyssning.
En vän har skrivit en bok. "Fjärilsprinsen". Jag sträckläste den. Den fångade mig. Och nu vill han veta vad jag tycker. Det pressar mig lite. För jag vill vara ärlig. Och snäll. Men jag väljer ärlig och ger honom recensionen här. Boken handlar om relationer och den griper verkligen tag i mig. Jag känner igen mig och jag känner igen honom (nej, jag är inte med i boken, men jag känner igen mig i känslorna). Insprängt i texten finns små faktarutor och reflektioner. Vad jag förstår har dessa fått blandat bemötande. Jag gillar dem. Jag tycker att de gör boken annorlunda. En blandning mellan faktabok och roman. Det som jag inte gillar till 100% är språket. I några stycken känns språket mer som det språk man använder i ett dokument på jobbet än som prosa. Sten (Strömberg) har dessutom avsiktligt valt att vara lite inkorrekt i sin svenska. Han kallar det sin dialekt och det är förstås ett spännande och vågat grepp. Jag har läst böcker där sådana grepp funkar. Men här funkar det inte riktigt. I alla fall inte för mig. Hursomhelst. Innehållet uppväger mångfalt så läs boken!
På mitt sängbord ligger just nu Chris Cleaves "The other hand", eller "Little Bee" som boken heter i svensk upplaga (och som den också tycks heta på engelska ibland - mycket förvirrande, men jag tror det är samma bok). Jag har just börjat på den och innan jag somnade igår läste jag avsnittet där fyraåringen, som är konstant utklädd till batman, hoppar ner på sin fars nyss nedsänkta kista för att ta ut honom från himlen, där hans mamma bestämt påstår att pappan är...
Vissa böcker vill jag ha. Hålla i. Läsa på riktigt. Andra lyssnar jag gärna på. När jag springer långpass (DET var länge sedan) eller diskar till exempel. Det ena roligare än det andra. Ett nytt sätt att få tag på ljudböcker uppenbarade sig för mig när jag sprang Midnattsloppet. Små kuponger med koder till gratis-test delades ut. Till Storytel. Man streamar ljudböckerna till mobilen. Nu är jag spänd över om gårdagens byte av mobil - mitt i "Buzz" Anders de la Mottes fortsättning på "Geim", kommer att störa min lyssning.
En vän har skrivit en bok. "Fjärilsprinsen". Jag sträckläste den. Den fångade mig. Och nu vill han veta vad jag tycker. Det pressar mig lite. För jag vill vara ärlig. Och snäll. Men jag väljer ärlig och ger honom recensionen här. Boken handlar om relationer och den griper verkligen tag i mig. Jag känner igen mig och jag känner igen honom (nej, jag är inte med i boken, men jag känner igen mig i känslorna). Insprängt i texten finns små faktarutor och reflektioner. Vad jag förstår har dessa fått blandat bemötande. Jag gillar dem. Jag tycker att de gör boken annorlunda. En blandning mellan faktabok och roman. Det som jag inte gillar till 100% är språket. I några stycken känns språket mer som det språk man använder i ett dokument på jobbet än som prosa. Sten (Strömberg) har dessutom avsiktligt valt att vara lite inkorrekt i sin svenska. Han kallar det sin dialekt och det är förstås ett spännande och vågat grepp. Jag har läst böcker där sådana grepp funkar. Men här funkar det inte riktigt. I alla fall inte för mig. Hursomhelst. Innehållet uppväger mångfalt så läs boken!
På mitt sängbord ligger just nu Chris Cleaves "The other hand", eller "Little Bee" som boken heter i svensk upplaga (och som den också tycks heta på engelska ibland - mycket förvirrande, men jag tror det är samma bok). Jag har just börjat på den och innan jag somnade igår läste jag avsnittet där fyraåringen, som är konstant utklädd till batman, hoppar ner på sin fars nyss nedsänkta kista för att ta ut honom från himlen, där hans mamma bestämt påstår att pappan är...
2 kommentarer:
Vill gärna höra vad du tycker om Little Bee, vårt senaste bokklubbsalster. Lunch någon dag när du läst ut den, eller ju förr desto bättre....
K, min dotter frågade nyss om vi har Candide på film... Men jag tor inte du tänker så, eller?
Skicka en kommentar