Jämvikt i energi in och energi ut leder till jämn vikt. När energi ut minskar, som när man som jag springer betydligt mindre än vanligt, inträder så småningom ett nytt steady state. Kläderna sitter lite hårdare. Me don´t like. Medan jag väntar på att senan ska läka får jag nog snällt justera energi in lite. För att hitta tillbaka till ett steady state jag trivs med.
Samtidigt minns jag en insikt jag fick när jag för ganska länge sedan läste Martin Ingvars bok "hjärnkoll på vikten". En mycket intressant bok om de system som styr hunger och mättnad men framför allt ätbeteendet - där hjärnans belöningssytem är djupt involverat. Själva insikten var att kroppen reglerar vikten på en finlirsnivå som borde vara rätt omöjlig att uppnå med viljekraft. Tänk bara att hundra kalorier - ett par ostbitar, för mycket (eller för lite) per dag borde betyda ett kilo upp (eller ner) på tio veckor. Fem kilo på ett år. Det är ganska lite fel man behöver göra för att barka uppåt eller neråt.
Men kroppen är som tur är betydligt finurligare än våra medvetna val. Allt vi behöver göra är att lita till hunger och mättnad. Äta nyttigt och träna. Och låta resultatet bli det det blir. Acceptera den jämvikt kroppen väljer. Genetiskt är vi olika och det är rätt meningslöst att kämpa emot. Så länge man äter hyfsat nyttigt i alla fall. Och rör på sig lagom.
Samtidigt minns jag en insikt jag fick när jag för ganska länge sedan läste Martin Ingvars bok "hjärnkoll på vikten". En mycket intressant bok om de system som styr hunger och mättnad men framför allt ätbeteendet - där hjärnans belöningssytem är djupt involverat. Själva insikten var att kroppen reglerar vikten på en finlirsnivå som borde vara rätt omöjlig att uppnå med viljekraft. Tänk bara att hundra kalorier - ett par ostbitar, för mycket (eller för lite) per dag borde betyda ett kilo upp (eller ner) på tio veckor. Fem kilo på ett år. Det är ganska lite fel man behöver göra för att barka uppåt eller neråt.
Men kroppen är som tur är betydligt finurligare än våra medvetna val. Allt vi behöver göra är att lita till hunger och mättnad. Äta nyttigt och träna. Och låta resultatet bli det det blir. Acceptera den jämvikt kroppen väljer. Genetiskt är vi olika och det är rätt meningslöst att kämpa emot. Så länge man äter hyfsat nyttigt i alla fall. Och rör på sig lagom.
5 kommentarer:
Exakt! Tänk om vi bara lyssnade och litade på kroppen!
Är det verkligen så enkelt? Att det går att lita på hunger och mättnad? För min egen del tycks det fungera helt ok, men det finns folk i min närhet som aldrig tycks bli mätta. Det är i alla fall vad de påstår. Istället måste de fatta ett medvetet val om att sluta äta när de fått i sig vad de anser vara en normal portion.
Visst är det helt fantastiskt!! Kroppens homeostas är häftig... Bureborn: jag tror att somliga (allihopa kanske?) är ganska bra på att spela ut de naturliga signalerna, och sluta lyssna på dem...
Ja egentligen borde det ju vara så enkelt. Det som jag tror är problemet är att ganska många inte är i balans i kroppen och då blir det lätt att man endera äter för lite eller för mycket, medan de som är i jämvikt kan lite på hunger och mättnad.
Andréa, men det där med belöning kommer liksom ivägen. Att vi äter av andra anledningar än för att ge kroppen näring.
Bureborn, boken handlar lite om att vi sätter våra system ur spel med det sätt vi lever på. Samt om att belöningsdelen spelar oss lite spratt.
Lisa, precis. men om man fått en set-point till sin hmeostas som inte stämmer med nutidens ideal - ja så är det mindre kul!
Snorkkis, precis så. Man vet att riktigt feta har en väldigt skruvad metabolism och reagerar försvagat på många signaler.
Skicka en kommentar