Lidingö är fullt av backar. Jag behöver bemästra dem. Det man tränar på blir man bra på.
Min träningsmix har varit ovanligt backträningsfattig för att spara min trilskande hälsena. Visst, det är kuperat där jag bor, så helt motlutsfri har min träning kanske inte varit.
Men nu så. Med tio veckor kvar till Lidingöloppet är det hög tid. Igår tog jag tjuren vid hornen och drog tre varv i ett rejält kuperat elljusspår. Mitt lilla Lidingö. Med två tusenbroder-backar. Backar som liknar Lidingös Abborrebacke, men betydligt kortare.
Idag gav jag mig ut med Ingmarie i hennes omgivning. Hon skulle springa två timmar, jag tänkte hänga med på en. Lååångsamt lovade hon. Hon hade ju tränat backe ordentligt igår - åtta (!) varv uppför Hammarbybacken. Respekt!
Vi gav oss iväg och det kändes bra. Rätt kuperat var det. Jag kaxade upp mig och tyckte att jag nog kunde hänga med båda timmarna. Där och då händer något. Mina lår blir plötsligt blytunga och ville inte springa uppför. På platten och nedför gick bra. Men uppför - no way!
Bestämde mig för att kasta in handduken och be Ingmarie visa mig vägen hem. Svansen mellan benen och självförtroendet stukat. Men det är bara att inse. Har man inte tränat backar kan man inte vara bra på backar. Jag vet vad jag gör åt det.
3 kommentarer:
Du har så rätt - det man tränar blir man bra på! :) Jag ska också ta tag i backarna.. Letar febrilt efter bra nybörjarbackar.. Ute i skärgården vet jag var de finns men man måste ju träna hemma med..
Men nu glömde du en sak. Från början sa du max en timme men det blev nästan 1½! Det är inte dåligt alls och jag vet att du tränar upp det där snabbare än snabbt!Dessutom är det klokt att avbryta innan det blir pest.
Pernilla, nybörjarbackar... Det finns branta backar och flacka backar, långa och korta. Min rekommendation är att börja med få repetitioner, men att köra alla varianterna.
Ingmarie, tack för att du peppar och framför allt inte tycks tröttna på mig bara för att jag mesar...
Skicka en kommentar