Bara nio veckor till Lidingöloppet. Ska det bli något vettigt av det loppet måste jag nog ignorera mina trilskande hälar nu och börja ösa på med träning.
För två år sedan var jag grymt nära silvermedaljen. En futtig halvminut för långsam. Minns att jag inför det årets lopp körde några långpass i ett mycket kuperat spår. Så när Tränare Nilsson i träningsplaneringen skrivit "90 - 120 minuter, gärna kuperat" bestämmer jag mig för sex varv i spåret jag kallar "Lilla Lidingö". Nästan helt utan plattlöpning. Och med de båda Tusenbrödrabackarna tätt efter varandra.
De första tre varven får jag sällskap av min käre P. Jag är superseg i benen och P drar lätt ifrån mig uppför. Jag tränar på mina kort-korta uppför-steg. Jag tränar på att luta kroppen lätt frammåt utan att fälla i höften. Att springa rätt nerför (landa med foten under kroppen och "rulla") är mycket trixigt, näst intill omöjligt, när backarna är branta.
Trots att lårmusklerna skriker i uppförsbackarna genomför jag alla sex varven. Inte i något strålande tempo men med bibehållet löpsteg över varje krön. Klappar mig själv på axeln och tillåter mig att promenera hem.
3 kommentarer:
Jag tror att du fixar silvermedaljen!
Lätt och lätt. Jag hade gaser i magen och passade på att lätta på trycket i uppförsbackarna. Därav farten. ;) Kanske ska du ladda med blomkål inför Lidingö. :)
Jenny, jag är inte lika säker... Med friska hälar hade det varit annorlunda
Patric, och just därför sackade jag lite extra :)
Skicka en kommentar