torsdag 29 juli 2010

Stolthet och fördom

Sexuell läggning är lite underligt att vara stolt över. Man är som man är. Ingen ska behöva skämmas eller undertrycka heller. Och det kanske är det det handlar om? Pride festivalen. Att våga stå för vem man är trots starka fördomar och ibland hot är definitivt något att vara stolt över. Det är modigt.

Såg filmen "En italiensk familj på gränsen till sammanbrott" för en tid sedan. Irriterade mig lite på en del stereotypa framställanden av homosexuella. Så glättiga och glada liksom. Så gay.

"Gay" betydde en gång i tiden "carefree, happy". Så kanske ligger det något i att öppet homosexuella oftare än andra har ett gladare uttryck. Men är de lyckligare än andra? Jag tror att hela spektrat finns, glada och mindre glada, precis som i hetero-befolkningen.

Samtidigt visar forskningen att depressioner och självmord är vanligare bland HBT-personer. Gissningsvis för att de fortfarande möter så mycket fördomar och oförstånd i det vanliga livet. Bortom pride-festen.

Besökte Stockholm Pride för första gången igår. För att se Marit Bergman med flera tolka Michael Jackson. Nu var det mer av "med flera" och mindre av Marit än vad jag hade tänkt. Men ganska bra ändå.

Stämningen på Pride-området var mycket speciell. Vänlig, varm, tillåtande. Gay.

5 kommentarer:

Ingmarie sa...

Om ni har tid och möjlighet så besök själva tåget på lördag. Det är....magiskt! Så mycket folk. Så mycket glädje, galenskap,show och gemenskap! :-)

Patric sa...

Läste om att Marit tröttnat på att stå på scenen. Gissar att det var därför hon var så frånvarande. Tillställningen var ingen hit om du frågar mig. Synd att Titiyo bara dök upp vid ett tillfälle, hon lyfte showen ett snäpp.

Men maken till harmonisk tillställning får man leta efter. Jag skulle vara förvånad om vakterna behövde göra ett enda ingripande. Undrar varför inte heterovärlden kan vara lika avslappnad. Det finns uppenbarligen något att lära.

Malin sa...

Glädje borde som sagt finnas vilken tillhörighet man än har. Vi kanske är dåliga på att vara lyckliga och visa glädjen i vardagen. Det blir ofta för mycket måsten så man glömmer att mycket lite kan förgylla inte bara sin egen utan även omgivningens dagar

Anna sa...

Det är svårt att förstå hur det är att känna något som majoriteten av världens befolkning inte känner. Fast jag inbillar mig att kärlek är kärlek hur den än ser ut eller känns. Men visst är det något att vara stolt för, om inte för kärlekens skull så för frihetens skull.

Måste också bara skriva att jag tyckte ditt förre inlägg var mycket bra.

anneliten sa...

Ingmarie, har sett skymtar någon gång, och det var häftigt.

Patric, min teori är att de som utsatts för intolerans lättare förstår vad det kan betyda att vara tolerant och därför blir stämningen så accepterande. Synd att det inte bara kan vara naturligt att låta alla vara som de är, även om man är en medelsvensson.

Malin, du har så rätt - de små glädjeämnena är så viktiga. Men vi är många som missar dem och som missar att sprida små positiva saker omkring oss. Som ett litet positivt ord till någon till exempel.

Anna, kärleken mellan människor måste få vara obegränsad av kön och ras. Tänk att ha levt under apartheid till exempel, där svarta och vita inte fick beblanda sig - sjukt!