söndag 16 januari 2011

Anpassning

Att få plats med träningen är inte alltid lätt. Jobbresor ibland. Mer än 40-timmars arbetsvecka för det mesta. En familj som jag vill vara med och som jag vill ska känna sig prioriterad av mig. Det dåliga samvetet gnager när träningen inkräktar. Det är nog mest i mitt huvud - mina nära visar stor förståelse för mina böjelser. Bäst känns det trots allt att träna när familjen har annat för sig. Då lösgör sig egentid. Träningstid.

Söndagar har varit bra långpassdagar under vintersäsongen. Yngsta dottern tränar fotboll söndag förmiddag och pappa lagledare är oftast med. Äldsta dottern tonårssover. Ett par timmar "över" bara till mig.

Planen idag var närmare två timmars löpning. Om inte pappan/lagledaren hade blivit sjuk. Mamman/löparen anpassar sig. Skjutsar dottern till en och en halv timmes träning i hall ganska långt hemifrån. Samling tio minuter innan som tur är. Det ger mig exakt 100 minuter till löpning. Och öppnar upp för nya löpvägar.

Nya löpvägar. Jag tycker det är vackert. Allt i gråskala och uppmjukat av lätt regn.

Lite kortare långpass än jag tänkt mig blev det. Jag anpassar mig. Kompenserar kilometerbristen med lite fartökningar här och där, där underlaget tillåter. Is och snösörja mest överallt, men bitvis hyfsat löpbart.

10 kommentarer:

Erik sa...

Utan anpassningsförmågan vore vi chanslösa, och det är som alltid härligt att ta del av dina funderingar.

Anonym sa...

Det är verkligen nåt visst med såna där monokroma landskap!
Jag önskar att övriga medlemmar i min familj hade mer för sig. Skulle lindra det dåliga samvetet, som alltid gnager lite trots att ingen någonsin klagat på att jag tränar.

Lotta sa...

härligt att se möjligheterna, i stället för hinder. med den inställningen går nästan vad som helst. :)

Miss Agda sa...

Min äldsta bror "tonårssov" till kl 18 om man inte väckte honom. Tänk hur mycket egen tid min mamma hade :)

Jona sa...

oj vad roligt det var att komma in på din blogg, härlig stämning, mysigt murrigt, neon och spännande bild på dig. Gott jobb, som man säger i Skåne, för att peppa en lagkamrat. Fortsätt livspussla Syster!

Staffan sa...

Hög igenkänningsfaktor på det här inlägget! Jag trycker på "Gilla-knappen". Jag säger som på jobbet, en plan är en ögonblicksbild som (kan) ändras närsomhelst.

Jag har en beskrivning till av mitt jobb men den går inte lika bra att applicera på sin träning i alla fall inte om man vill ha resultat;

"I spend most of my time planing for things that will never happen".

Emilia sa...

Hej!
Tänkte tacka för tipset om träffarna. Jag hoppas också att det finns några i Malmöområdet :) Får kicka när tidningen trillat ner i brevlådan. Man växer av att träffa likasinnade människor och jag har mest träffat män som tänker som jag och vill framåt hade varit trevligt att lära känna fler kvinnliga entreprenörer också!
Kul att du kommenterade hos mig för nu har jag ju hittat hit till dig med :).
Mvh
Emilia

LOPARJANNE sa...

Ja, ibland är det svårt att få ihop det. Men du klarade det riktigt bra och fick ett hyfsat bra pass som det låter.

Själv halkade jag mest på mitt pass...
Du valde en annan väg och det var rätt väg...

anneliten sa...

Erik, det är en balans det där - anpassning vs. göra som man själv helst vill. Det vet jag att du skriver under på.

Bureborn, samvetet gnager som en betingad reflex när jag sätter mig själv framför familjen i vad jag själv bestämt är för stor omfattning. Det hade nästan varit bättre med lite gnäll - då hade jag i alla fall kunnat försvara mig.

Lotta, möjligheterna tittar vi efter!

Miss Agda, är jag grym som tvingar upp min tonåring vid tvåtiden?

Staffan, håller just på med projektplanering 2011-2013. VDn vill veta allt om siffrorna. Jag kanske ska meddela honom sanningen - en ögonblicksbild som ändras imorgon. Eller allra senast nästa vecka ;-)

Emilia, du kommer att älska PfBs träffar!

Janne, jag hade också en del is, men det går jättebra med ice-bugs. Bättre än rörligt snötäcke.

Fisken sa...

Helt ärligt så är det oftast där det brister. Det man prioriterar brukar man på något konstigt sätt hinna med i allafall? Jag kanske behöver en träningsmotivator snarare än en schemakoordinator då...