Yngsta tonårsdottern försöker förgäves jonglera en pingisboll med munnen. En pingisboll hon fick av David - the marvel of the century i Cirkus cirkörs föreställning "wear it like a crown". Ni som sett den vet vad dottern försöker sig på. Att fånga en pingisboll med munnen är inte så lätt som det ser ut. Och David och de andra gör förstås mycket mer än så. Hela föreställningen är enastående och lever kvar i mitt sinne.
Det finns talang. Det finns träning. För att bli riktigt vass behövs båda. Min talang för löpning är nog inte större än de flestas. Men tränat har jag. Och jag lever fortfarande gott på en kommentar som en av samma dotters (hon med pingisbollen) fotbollskompisar fällde när jag sprang med dem i somras. "Det ser så lätt ut när du springer" sa femtonåringen. Hon lät nog lite lite imponerad. Eller var det kanske förvånad hon var? Det värmde i alla fall löparhjärtat i den 45-åriga kroppen. "Ja, jag tränar" svarade jag.
När jag tänker efter är det nog dags för lite löpskolning. Och några stegringslopp.
3 kommentarer:
Skönt svar; "Ja, jag tränar". Du är en profil Anneli!
Visst värmer det lite i löparhjärat när man får en sån kommentar :)
Erik, jo man vill ju få tjejerna att förstå att det inte är särskilt mycket man får gratis...
Sara, ja - jag minns den fast det gått många månader...
Skicka en kommentar